18.3.2015 – några saker att längta efter

Jag har nog inte riktigt fattat att jag om ungefär 6-7 veckor ständigt skall umgås med en annan människa. En mini-människa som skall följa med mig vart jag än går. Jag är ju så van att vara ensam. Min största skräck är att jag skall glömma bort att jag har en bebis med mig nåt tag, och lämna den efter mig. Eller ve och fasa, glömma henne i bilen mitt i sommaren när jag springer in på något ärende nånstans! Men nää. Jag tror nog det skall gå bra. Jag kommer väl inte att kunna tänka på något än henne sen, så hur skall jag då kunna glömma henne efter mig? Tror nog min hjärna anpassar sig till situationen.

Men vill ni veta några saker som jag längtar helt galet mycket efter just nu, som skall bli så fantastiskt sköna att få börja med igen.

Jogga. Samtidigt som jag bävar för hur tunga de där första löprundorna kommer att vara så ser jag fram emot dem. Med skräck-blandad-förtjusning så att säga.

image19

Gymma. Jag har inte gymmat på väldigt länge nu, men när ungen är ute skall jag investera i ett gymkort och nöta sönder de där jädrans maskinerna på gymmet. De där tonade musklerna som jag nu inte sett röken av på ett tag skall tillbaka!

stallet_014_503fb4b29606ee2ae5000875

Rida. Suget efter att få hoppa upp på hästryggen var enormt under förra veckan när jag hängde i stallet varje dag. Det finns inget skönare än att kunna rida ut i varmt och fint väder.

Som ni märker är det mest träning och aktiva sysselsättningar som jag saknar i min nuvarande tillvaro. Jag känner mig liksom handikappad när jag inte kan använda min kropp som jag brukar. Men snart. Snaaaart.

14 thoughts on “18.3.2015 – några saker att längta efter

  1. Tell me about it! Jag e bara i vecka 20 ännu, men e redan nu sjukt irriterad på vissa (om än i mitt fall ytterst få) begränsningar man har. Kan tänka mej att man hinner bli sjukt less innan barnet är här! Lycka till med slutspurten!

    1. Ja, i vecka 20 var ju kroppen väldigt smidig ännu, iaf för mig! Men då var det illamåendet som satte käppar i hjulen, så då hade jag inte ens något behov av att röra på mig… Men om du mår bra och är van att röra på dig mycket så kan jag tänka mig att det blir en lååång väntan för din del… :) Hoppas du står ut, man får ju bara tänka på att slutresultatet är värt det :) Tack skall du ha, och lycka till du också!

  2. Du kommer nog att vara så uppslukad av ditt lilla knyte, så glömma henne kommer du inte. Minns känslan då jag for till butiken själv första gången efter förlossningen, var så halv utan vår lilla tjej. Kan förstå din längtan efter träning! Speciellt då kulan är borta. Även om det inte under en normalgraviditet är något hinder för att kunna träna, men då kroppen ändrar form, man har tyngre att andas och jaaa tröttheten…så kommer det sig naturligt att sakta ner tempot.

    1. Antagligen har du rätt, svårt att föreställa sig hur man tänker sen :)
      Hade nog tänkt träna som vanligt under graviditeten jo, men i början satte illamåendet stopp. Och när jag sedan kunde börja springa igen i v.22 typ så kändes det så obehagligt då det började trycka på nedåt, så jag fick skippa det! Men lite muskelträning för armar och axlar kan man ju alltid köra på med (fast det har heller inte blivit av…).

  3. Oh va mysigt, snart är lilla sessan här:) Spännande. Förstår exakt hur du känner! Kom bara ihåg att ta det lugnt och lyssna på kroppen men med din träningsvana känner du säkert igen kroppens signaler=) Här kan du läsa lite nyttig info : http://mammamage.se/om-mammamage/trana-sa-har/ =) Har själv använt mig av en mammamage utbildad för att få en bedömning på eventuell diastas/kontroll av djupa magen, super bra! =)

    1. Tack Kristel, den där mammamage skall jag gå tillbaka till så fort jag får börja jobba med magmusklerna igen! :) Måste som du säger bara se till att lyssna på kroppen, misstänker att jag kommer att vilja gå för hårt på i början… Ska ni vara i Finland någon längre tid i sommar annars? :)

      1. Mammamage appen kan man börja direkt med:) Det är alltså olika steg man börjar lätt och sedan är det ett test du ska klara före nästa steg. Det är för att helt enkelt aktivera den djupa magen, små övningar men ack så viktiga :) Jo jag hade sjukt svårt att hålla emot, men hade en pikuliten men djupdelning så fick tänka långsiktigt:D. Vi kommer vara åtminstone 3 veckor:) Så då hoppas jag får träffa den lille prinsessan :)

  4. Hej vännen! Jag förstår exakt vad du menar. När Knut var 6 veckor gammal började jag träna med min PT som jag fortfarande träffar en gång i veckan. Var försiktig och kom ihåg att inte börja för hårt, det är så viktigt att du tar det lugnt och i rätt takt. (Ser att Kristel tipsar om mammamage, superbra!) Nu har det ju snart gått ett år och äntligen är jag tillbaka där jag en gång var. Har anmält mig till ett lopp och är så glad att jag haft en duktig person som hjälpt mig att träna rätt. Känner mig starkare än någonsin och mina magmuskler har läkt ihop. Men det har tagit på mitt psyke och jag tyckte det var superjobbigt att vara så svag i början! Fråga gärna om du undrar över något! KRAM

    1. Tack Hannah! Jag är faktiskt lite rädd för att gå för hårt in i början, jag tror ju liksom att jag skall vara i toppskick och vara med på handbollens intervallträning redan i juni/juli! Men nää, får nog kanske ta och tänka om lite där… :) Det är såklart individuellt hur fort kroppen återhämtar sig, men jag får nog bara påminna mig själv om att lyssna på kroppens signaler och inte gå för hårt åt i början! Tror som du säger att det kommer att vara tungt för psyket, då man förväntar sig att vara tillbaka i normalskick på nolltid.

    2. Tycker det är så kul Hannah att jag också tränat med anna några gånger, går på hennes gratis pass också:D Blev sjukt överraskad då hon sade att hon tränar en annan från ekenäs också:)

  5. En vecka efter förlossningen försökte jag gå runt kvarteret. Trodde alla inälvor skulle ramla ut. Mysfaktor noll. Sju veckor senare joggade jag utan problem. Tålamodet räckte inte längre men hade verkligen inga problem att röra mig varken under gravidtieten eller sen just par månader efteråt. Men jo, lyssna på kroppen. Man känner nog om det inte är ok att kuta iväg. Och ta det lugnt, njut av playa-liv under ett parasoll i sommar istället för intervaller. Dom suger ändå balle:)

    1. Ja men nu VILL jag ju springa intervaller när jag varit stilla så länge, haha! Fråga mig igen i juli… Men jo, inälvorna skulle ju gärna få hållas kvar där inne, så ska nog kanske inte räkna med att jag är ute och joggar efter två veckor riktigt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s