3.9.2017 – en månad

Idag är lillebror exakt en månad gammal och det har vi han firat genom att sova bort dagen i Sisu Arenan i Karis. Två matcher och en cup-seger senare fortsätter han sitt firande i samma anda på mitt bröst här hemma på soffan istället. Han har nog aldrig somnat såhär tidigt förr, så jag är livrädd för att röra på mig och väcka honom, haha. Grattis på 1-månadsdagen lillebror! ♥

Continue Reading

31.8.2017 – andningspaus

Ååååh, att en 2-åring kan suga så mycket energi ur en. Det har inte varit annat än trots och gnäll sedan morgonen och mina nerver är på bristningsgränsen. Nu har jag dock två sovande barn på soffan, så nu skall jag passa på att andas, ta en kopp kaffe och bläddra igenom Ikea katalogen ett andra varv under de få minuter det varar.  Egentligen sover Minou inte längre på dagarna, nattningarna blir oftast så jobbiga då. Men idag får den bara bli det då, för nu behöver jag en andningspaus!

Trött måste hon har varit i alla fall, för jag vet inte när hon skulle har somnat i min famn sist.

Nån annan än jag som tycker att senaste upplagan av Ikea katalogen var rätt så dålig? Ska ändå ge den en andra chans och se ifall jag ändrar mig. Någon inspiration måste jag dock har fått av den, för jag fick just en snilleblixt om hur jag skall möblera om vardagsrummet!

 

Continue Reading

30.8.2017 – handbollskväll

Skall strax packa ungarna i bilen och åka iväg till hallen. Handbollen drar äntligen igång idag med cup match mot KyIF (Kyrkslätt IF). Annars har vi haft en rätt så skön dag hemma. Har fortsatt på min skåprensning och bebismyst på soffan medan Minou var på dagis.

Efter matchen ska vi övernatta hos föräldrarna. Minou har inget dagis imorgon så vi kan ta en lugn morgon i Karis innan vi åker tillbaka hem igen!

Continue Reading

28.8.2017 – Måndag

Klockan är bara 13 och jag har redan hunnit stöka undan det mesta som fanns med på min måndagslista. Städat upp hemmet en aning efter helgen, dammsugit och moppat golv, tränat dagens mammamage-pass, tvättat ett par maskiner kläder, träffat Sandra en snabbis plus ammat baby och bytt ett antal blöjor, som då hör till de dagliga rutinerna numera. Nu sitter jag som bäst och äter lunch. Och bloggar samtidigt. Man får ju så mycket mer gjort då man multitaskar. Vilket det känns som om jag gör konstant nu för tiden. Alldeles strax skall jag slänga mig på soffan och läsa/sova en stund innan det är dags att traska iväg till dagis och hämta Minou. Förde iväg bilen på spa efter lämningen imorse, så det får bli en lång eftermiddagspromenad i samband med hämtningen idag.

Continue Reading

27.8.2017 – my kind of party

I mitt Instagram flöde från helgen har jag inte hittat så mycket annat än kräftskivor och villa-avslutningar. Själv har jag mest underhållit barnen och träffat vänner (i sällskap av barnen). Har visserligen också lyssnat på försvarsmaktens konsert i Stallörsparken och gått på ett kalas. Men det är det närmaste några festligheter jag kommit. Att lämna bort den mindre knodden för en kväll för att göra något för sig själv känns inte alls aktuellt ännu. Han vaknar oftast upp till kvällen och bjuder på några timmars gnällfest innan han slutligen somnar vid 23-24 tiden, så att utsätta någon annan för det kalaset känns inte helt okej. Dessutom behöver jag själv sömnen jag kan få därefter och mellan de nattliga amningspassen, så att gå ut och roa sig skulle bara kännas idiotiskt!

Tog en riktigt skön tupplur tillsammans med lilleman hemma hos föräldrarna i eftermiddags, medan de underhöll Minou. Måste lära mig att unna mig sådana hemma också de dagar hon är på dagis.

Nästa vecka drar äntligen handbollen igång igen efter sommarpausen. På onsdag med cup match och på helgen med turnering/träningsmatcher inför den riktiga säsongstarten. Sitter själv naturligtvis på läktaren och tittar på från sidan ett bra tag ännu, men min tanke är att lägga igång med träningen från och med imorgon när den nya veckan drar igång. Då snackar vi alltså små små övningar för att börja bygga upp den inre muskulaturen igen. Laddade ner ”mammamage” appen här om dagen och skall börja lugnt med att följa den. Sedan trappa upp med egna övningar efterhand som jag känner att kroppen börjar kännas starkare igen. Ser fram emot att komma igång med träningen nu!

Continue Reading

23.8.2017 – morgondagens planer

-INLÄGGET INNEHÅLLER AFFILIATELÄNKAR-

Imorgon kommer sambon hem från jobbet och min önskan är att åka ut till sommarstugan några timmar över dagen så att jag får ta vid där jag slutade för några veckor sedan med målandet. Ja, VECKOR sedan. Det kom ju en bebis och lite oväntade infektioner här imellan som satte käppar i hjulet. Vi kommer inte att lägga ner så mycket tid på stugan i år mera, det finns många viktigare projekt som måste bli färdiga innan vintern. Men vill gärna ha alla de beiga väggarna som nu blev på hälft färdigmålade, så att vi inte behöver ta tag i det genast då vi återvänder dit på våren. Det borde inte vara många timmars arbete att få dem färdiga.

Men innan vi åker ut till stugan ska vi till rådgivningen med lillebror. Kolla att han växer som han ska och så. Tror att han just gick ner ett halvt kilo efter att har bajsat ut fyra dagars förstoppning. Det gick som jag gissade att det skulle gå när det väl kommer ut. Nedbajsade kläder, nedbajsad sitter och babyn själv täckt i bajs nästan ända upp till nacken. Ett bajskalas utan dess like. Nu sover han i alla fall väldigt gott i sin sovpåse, så det var nästan värt besväret.

Häromdagens mama. I mjukaste tishan från Only, gammal kjol från H&M och löjligt sköna sandaler från Vagabond.

Tips! -20% på hela sortimentet hos Ellos, inklusive varumärken, hem och skönhet fram till 27.8.2017 med koden 365411.

 

 

Continue Reading

22.8.2017 – min förlossningsberättelse

Det var en helt vanlig onsdagsmorgon (2.8.2017), dagen innan beräknad födsel. Jag och Minou hade övernattat hos föräldrarna IFALL att något skulle hända. Hade dock inga förväntningar eller förhoppningar om det, var mer inställd på att gå åtminstone en vecka över tiden. Vid halv tio plockade vi upp sambon från tåget. Av någon anledning bestämde han sig för att komma hem en dag tidigare än vanligt från jobbet. Jag upplyste honom redan då att jag hade lite förvärkar som kändes som lätt mensvärk, men att såna nog kan hålla på långt innan födseln lägger igång och att det nog inte var något tecken på att det var dags. Skrev också här om vår lugna dag hemma och min ”mensvärk”.

De svaga värkarna fortsatte genom hela dagen men var så lätta att jag fortfarande inte hade en tanke på att något verkligen skulle börja hända. Vid 17-tiden började jag besväras lite av värkarna och bad sambon komma hem från hallen där han var och jobbade, för att sysselsätta Minou lite grann. Sagt och gjort, han kom hem och de gick iväg ut en sväng. När de kom in tillbaka gick jag upp i sovrummet för att vila lite och började ta tid mellan värkarna. Trodde fortfarande att det bara var kroppen som lurade mig. Men vid 20-tiden när Minou skulle nattas hade jag så pass jobbiga värkar att jag måste andas mig ordentligt igenom dem. Messade svärmor om att hon nog eventuellt borde vara beredd på att komma över under natten, men att det antagligen bara var falskt alarm. Vid 21-tiden var Minou ännu vaken men jag började känna att det kanske nog var på riktigt nu och kunde inte koncentrera mig på att natta henne. Kände mig värdelös som inte orkade/kunde sjunga och klia på henne som jag brukar, så jag började böla. Då tyckte sambon det fick räcka och körde iväg henne hem till svärmor och svärfar istället.

Här ligger jag på soffan och vilar mellan värkarna.

 

Strax innan kl.23 ringer jag in till förlossningen och kollar hur läget är där. Jag berättar att jag har oregelbundna värkar som kommer med ca. 4-7 minuters mellanrum, men att de nog börjar bli ganska intensiva. De tycker att jag kan börja komma in då jag känner att det blir så pass ont att jag tycker att jag inte vill vara hemma längre. Vi har ju ändå en bit att köra (35min bilväg). Ungefär 45min senare bestämmer vi oss för att åka iväg.

00.30 checkar vi in på BB och jag visas till ett övervakningsrum, eller vad vi skall kalla det. Jag kopplas ihop med bälten på magen som mäter hjärtljud och värkarnas intensitet. Kanske något annat också? Vi blir lämnade ensamma och sköterskan ber mig ringa i klockan då jag vill ha något mer mot smärtan. Strax innan halv 2  börjar jag få sjuhelsikes ont och ringer på klockan. Jag frågar om hon inte kan kolla ifall jag alls är öppen, så jag vet vad jag skall ställa in mig på. Här var jag livrädd för att jag inte alls skulle vara öppen ännu och de skulle skicka ut oss i korridorerna för att promenera för att sätta igång det hela, som de gjorde sist. Men hon konstaterade att jag var 6cm öppen och att vi skulle flytta in i förlossningssalen. Fatta lättnaden! Det var alltså verkligen på gång på riktigt! Jag hade inte ens vågat förlita mig på att det faktiskt var riktiga värkar fram tills nu, eftersom vattnet inte hade gått innan värkarna började, som det gjorde med Minou.

Vi flyttade in i förlossningssalen (kl.01:30) och jag bad om att få epidural på en gång. Liksom sist dröjde det över 30min innan jag slutligen fick den och vid det skedet var jag redan 8cm öppen och började känna av krystvärkar. Men oj, vad skönt det var när den äntligen började verka. I tell you. Epiduralen är det bästa som hänt mig. Efter mina barn då. Jag lyckades vila en liten stund innan sköterskan kom in och bad mig sätta mig på en pilatesboll för att få babyn att komma lite neråt. Han låg fortfarande ganska högt upp. Där satt jag och vilade, hög på epiduralen, i vad jag uppskattar som ca.20min. Killen hade somnat i sin fåtölj så jag försökte också vila, men började känna mig så jädrans kissnödig. Ringde igen en gång in sköterskan och bad dem lossna på alla slangar så jag kunde gå och kissa. Kom in på toaletten men det ville inte riktigt komma något trots att det kändes som om jag skulle kissa på mig. Plötsligt släppte det och började rinna. Vad jag trodde var kiss inser jag nu i efterhand att antagligen var slemproppen som lossnade och vattnet som gick. För genast därefter började jag känna ett riktigt ordentligt tryck neråt och ett behov av att krysta. Skyndade ut från toaletten och sa ”Nu tror jag babyn kommer! Alltså den kommer på riktigt NU.”

Hoppade upp på britsen, och mycket riktigt var babyn på väg. Sköterskan kallade in förstärkning och sa att vi var redo att börja krysta. Krystningsskedet tog fyra minuter och krävde endast två krystningar, så var babyn ute! Då höll jag dessutom emot lite på order av barnmorskan, för att det inte skulle gå för fort. Men ut kom (kl.03:58) en skrikande liten kille på 50cm och 2980g.

Jag kände en sån glädje genast efter förlossningen, som jag inte trodde var möjlig. En sådan lättnad att det äntligen var över. Allt hade gått så bra och kroppen kändes fantastisk efteråt! Inga rupturer. Inga smärtor. Bara ren och skär lycka rakt igenom.

Familjen ♥

 

Continue Reading

22.8.2017 – Städrumba

Här drog städrumban igång genast på förmiddagen när jag hade fört Minou till dagis. Ni vet hur det alltid lyckas bli ännu stökigare innan man slutligen får allting sorterat och på sin plats, då man storstädar? Där är jag i alla fall just nu. När allt känns ännu stökigare än innan. Orka. Men jestas vad gött det skall kännas när alla skåp är genomstädade. Och innehållet hälften mindre. Här slängs det skräp för brinnkära livet må ni tro. Har gett upp hoppet om att tjäna några slantar genom att sälja på loppis. Nu åker allting raka vägen till insamling eller i soporna.

Tog en välbehövlig lunchpaus på Cafferiet tillsammans med kusinen efter några timmars städning. Men nu måste jag väl återgå till arbetet och försöka få någon ordning på torpet innan storsyrran kommer hem och stökar till ännu mer. Det finns få saker som ger mig sådan sinnesro som ett städat hem. Men vägen dit, den är banne mig inte smärtfri!

Continue Reading

21.8.2017 – En morgonhälsning

Godmorgon på er! Förde Minou till dagis innan frukosten -hon ville äta sin frukost där- så nu sitter jag och äter min egen i lugn och ro medan lillebror fortfarande sover i bilstolen. Så himla skönt att Minou tycker det är kul att vara på dagis igen. Det hade varit svinjobbigt om också det hade blivit en strid varje dag. Vi är inne i en ganska intensiv trotsperiod här nu där ALLT blir en kamp. Hon måste säga eller göra precis tvärtemot vad man säger hela tiden. Så det blir många gråt sessioner här per dag må ni tro.

Nu skall jag slänga mig på soffan och vila en stund tills lillebror vaknar. Sen får jag börja på med det där eländiga hjälpköket när det är dags för nästa tupplur. Åh, det glassiga hemmamamma-livet.

Continue Reading