27.12.2018 – skönt med rutin igen

Efter två veckors sjukledighet och massa lediga juldagar kändes det riktigt skönt att vara tillbaka på jobb idag igen. Nu är jag däremot helt slut så det ska bli skönt med ”sovmorgon” imorgon, haha! Nämen det tar faktiskt på krafterna att först jobba en hel dag och sedan komma hem och reda upp kaoset som resten av familjen lyckats åstadkomma medan man varit borta. Det är enklare då barnen är på dagis, då är det ju ingen som är hemma och river halva huset under tiden.

Det skönaste den här julledigheten är att vi knappt haft några planer alls. Jag har egentligen hunnit och kunnat göra exakt vad jag vill. Har träffat lite vänner, besökt gymmet några gånger (knä rehab) och bara hängt hemma största delen av tiden. Hade igen en gång fantiserat om hur jag skulle rensa hemmet på saker och reda upp ordentligt under de lediga dagarna, men det har ju inte gått så värst bra. Faktum är att här är mer saker än någonsin efter alla julklappar som kommit till! Men no worries. Städa kan man ju göra när som helst. Oredan lär inte försvinna någonstans.

Continue Reading

25.12.2018 – Känslan av att vara utvilad

Den här året har jag faktiskt upplevt det som är meningen med julledigheten. Att vila upp sig. Milton har sovit skrämmande bra den senaste veckan och sambon har fått sköta de få nattliga uppspring som behövts, så jag känner mig för första gången på länge rätt så utvilad. Amazing feeling

Igår firade vi som sagt jul hemma hos mina föräldrar. Jag i svart klassisk E/S Design klänning, Milton som tomtenisse och Minou valde en svartvit prickig klänning denna gång.

Idag har vi haft en lugn dag hemma. Vi har lekt lite med nya julklappar och varit ute och testat Minous nya skidor. Hon var superduktig med tanke på att hon aldrig skidat förr! Roligt tyckte hon det var också. Hoppas snön hålls kvar ett tag nu trots att det skall bli varmare, så att hon får träna lite till innan vi åker iväg till värmen.

Ikväll åker vi till Karis och hälsar på Elin och familjen, så får barnen leka lite och jag umgås med fina vänner. Älskar att nästan alla är lediga och har möjlighet att umgås!

Continue Reading

24.12.2018 – God Jul

Hej på er. Vet att det är mitt i natten, men vill bara kika in här och önska er alla en riktigt god jul! Vi har firat julafton i Karis hos mina föräldrar, men kom hem då det blev läggdagstid för barnen. Hoppas ni alla haft en riktigt lugn och skön jul! Vi hörs här i mellandagarna igen.

 

Continue Reading

22.12.2018 – julfirandet är igång

Jag har avverkat två julfester de två senaste dagarna. Först jobbets julfest på torsdag och sedan handbollsherrarnas och damernas gemensamma julfest på fredag. Höll mig till ett glas vin/cider båda kvällarna för att kunna köra hem på grund av mitt knä, så jag mår ändå utmärkt idag trots två fester på raken. Lite trött förstås eftersom jag inte var i säng förrän klockan två igår, men det var en kul fest och värt lite sömnbrist.

Idag har vi haft en riktig juldag. Vi var och köpte en (plast)gran på Tokmanni för halva priset (mycket nöjd med fyndet), pyntade den, blev bjudna på julmiddag OCH fick julgubben på besök! Minou blev nog lite till sig då julgubben plötsligt knackade på medan vi pyntade granen. Just när pappan i huset råkade vara i hallen och jobba lite. Typiskt.

Hur gulligt är det förresten inte när barnen pyntar granen. Allt pynt samlas på ungefär ett och samma ställe vid de nedersta grenarna och så får man diskret försöka flytta på dem för att få lite balans i det hela, utan att barnen blir fundersamma varför man gör om ♥️

Och ja, så får man gå med på att ha blåa bollar i granen, vilket kanske inte skulle vara mitt första val annars… Visst är blå en fin färg men skulle jag få välja helt själv skulle allting gå i guld och silver. Stilrent och enkelt.

 

Continue Reading

18.12.2018 – brist på julstämning

Till slut kom vintern (snön) till Ekenäs också. Igår när vi vaknade var marken vit. Och det fortsätter välla ner, så det verkar som om vi får en vit jul i år. Hoppas det skulle bidra till att få mig i julstämning, för än så länge är den obefintlig. Har fått upp exakt två julstjärnor i fönstren and that’s it. Stackars mina barn som får uppleva julen i ett så ojuligt hem! Kanske jag borde överraska dem med en gran imorgon? En plast. Tycker egentligen att det hör till med en riktig gran om man har en, men just nu känner jag inte för att städa upp barr runt hela huset eller ta tag i bortförningen av den när den ska ut. Så om det blir en gran i år så blir det en i plast.

Här har vi baby-Minou under sin första jul <3

Continue Reading

14.12.2018 – Livet i ett tattarläger

Veckan här hemma har gått bra med tanke på omständigheterna. Barnens farmor har fört och hämtat på dagis de två senaste dagarna och idag är de hemma med mig. Vi har levt tattarliv i vardagsrummet var vi bäddat madrass på golvet åt Minou, lyft in en resesäng åt Milton och själv har jag sovit på soffan. Samtidigt har det ju fungerat som lekrum och what not, så ni kan tänka er hur det är att bo i röda stugan just nu.

Ikväll tänkte vi ändå flytta in hos mamma och pappa över helgen. Då har barnen lite mer underhållning och möjlighet att vara ute mer. Jag kan stöda mer och mer på benet för varje dag, men jag vågar inte vara ensam ute med Milton ifall han får för sig att rymma iväg och rusar ut på gatan eller något. Så jag tror vi alla ändå har det enklare och roligare där (förutom möjligtvis mormor och morfar, haha).

Continue Reading

12.12.2018 – Senaste veckan i ett nötskal

Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Jag har hunnit gå på en otroligt fin Dinnershow av Krista tillsammans med några av mina närmaste vänner i Helsingfors, jag har ätit god lördagslunch på restaurang KW, jag har varit på födelsedagskaffe hos svägerskan OCH. Jag har gått och brutit av korsbandet i ena knä…

Men en sak i taget. Om vi går tillbaka några dagar (nästan en vecka) till förra onsdagen och fokuserar på den ett tag. Den eftermiddagen lämnade jag av barnen hos mamma och pappa när arbetsdagen/dagisdagen var slut och hoppade själv på tåget till Helsingfors var jag skulle möta upp mina favoritdamer. Självklart var VR tjugo minuter försenade när vi slutligen kom till Helsingfors och jag fick en jäkla brådska att promenera hem till Krista, byta kläder och slänga lite smink i ansiktet innan vår taxi plockade upp oss.

Vi kom i alla fall i tid till showen och bänkade oss förväntansfulla vid vårt bord. Och vilken show vi bjöds på! Krista är faktiskt en otrolig entertainer. Hela uppläget var så himla bra planerat, showen var fantastisk och hennes ”tal” mellan numren var hysteriskt roliga. Allt i allo en jätte lyckad kväll. Tyvärr är min mobilkamera fortsättningsvis värdelös så det finns inget vettigt dokumenterat i den, men som tur har mina vänner lite bättre teknikgrejer så jag lånade helt kallt den här bilden av Nathalié.

Nästa dag dukade Malin upp brunch åt oss hemma hos henne, men jag och Elin hann inte ens smaka på hennes hemmagjorda dajmtårta innan vi fick springa för att inte missa tåget hem. Det är min enda och största ånger för det dygnet. Jag slår vad om att den var himmelskt god, eller va Malin?

Om vi sedan hoppar över den goda lördagslunchen och födelsedagskaffet på lördagen och går direkt vidare till söndagen. Matchdag. Allting var precis som vanligt tills jag plötsligt mitt i matchen kände hur knäet gav vika. Nedre delen av benet svängde åt ena hållet medan överdelen svängde åt andra. Och där blev jag på marken. Har aldrig råkat ut för något liknande förr men jag kände genast att det var något som inte stod rätt till. Åkte raka vägen från matchen till specialsjukhuset Dextra i Helsingfors där de är experter på idrottsskador. Läkaren kollade mitt knä och bokade in mig till magnetröntgen följande dag. Provsvaren bekräftade det jag var rädd för. Korsbandet av. Så nu väntar operation och 6-9 månaders rehabilitering.

Än så länge har jag faktiskt knappt hunnit fundera på vad det här egentligen innebär för mig själv de kommande månaderna. Just nu har jag bara fått ta itu med problemen det medför i vardagen. Det här skapar problem för så många andra än mig själv! Just nu kan jag inte ens sköta om barnen ordentligt. Minou klarar ganska långt sig själv och hon har hjälpt mig jätte mycket, men jag behöver båda händerna till kryckorna så jag kan inte bära Milton alls. Jag kommer inte upp och ned för trapporna till vårt hus med honom ens! Att sambon är i Spanien med arbetskollegerna underlättar inte precis situationen. Har fått stor hjälp av mor- och farföräldrarna med allting, men fortfarande är ju situationen förjävlig.

Detta kommer ju även att påverka vår södernresa i januari. Såklart. I vilken utsträckning vet jag inte riktigt ännu, men vi valde i alla fall att vänta med operationen tills efter resan. Förhoppningsvis kan jag röra mig utan stöd och kryckor medan vi är där.

Till råga på allt hade jag lovat sköta systers stall i februari när de åker iväg på sin resa, men nu kommer jag inte att klara det heller eftersom jag ska opereras just då! Det här ställer till allt så mycket att det inte är klokt. Har bara ett råd till er. Bryt inte korsbandet! Speciellt inte om ni har små barn hemma.

 

Continue Reading

6.12.2018 – vikten av god sömn

i samarbete med chilli.se

Innan jag fick barn sov jag som en stock från minuten jag lade mig i sängen på kvällen tills väckarklockan ringde på morgonen. Vaknade jag av någon anledning under nattens lopp så kändes det som om hela nattsömnen var förstörd. Ojoj, om jag ändå hade förstått att njuta av den tiden. När sömnen var en självklarhet. Nu kan jag inte ens komma på när jag sovit en hel natt sist och gångerna det hänt går säkert att räkna på en hand under de senaste 3-4 åren.

Men den här dåliga sovfasen är ju inte för evigt och man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Som att skaffa ordentliga madrasser som gör att man sover gott de timmar man får. Vi uppdaterade nyligen både madrasser och bäddmadrass och visst spelar det roll vad man sover på! Det knepiga är ju att man inte kan veta på förhand vilken madrass som passar en. Vi köpte därför madrasser som har en hård sida och en mellanhård sida, då kan man helt enkelt svänga på dem och känna in vad som passar en bäst.

Funderar du också på att göra en uppdatering i sovrummet? Då rekommenderar jag att ta en svängom hos Chilli (Kodin1) och spana in deras breda utbud av madrasser. Där hittar du garanterat något som passar dig och din plånbok. Dessutom har de 365 dagars öppet köp. JA, 365! Det betyder ju att du har gott om tid att känna av om du hittat rätt madrass för dig.

 

 

Continue Reading

2.12.2018 – Ännu en tiopoängs helg

Vi hade ett riktigt bra dygn på Caribia med familjen från fredag till lördag. Vi simmade både på fredagseftermiddagen och på lördag förmiddag innan vi åkte hem och barnen tyckte det var jätte roligt i vattnet. Där emellan hängde vi mest på vårt rum. Vi hade en 4-personers familjesvit med skilt sovrum och vardagsrum samt stort badrum som hade utgång i båda rummen. Barnen kunde alltså springa runt, runt, runt och jaga varandra vilket de tyckte var jätte kul! Överlag tyckte jag Caribia var ett riktigt lyckat resmål för en liten familjetrip. Enda negativa var att hotellet var rätt så lyhört. Speciellt ljudet från korridoren hörde man väldigt bra! Sedan fanns det inte riktigt heller så mycket bassängaktiviteter för barn i Minous ålder och några år uppåt. I babybassängen fanns en liten rutschkana som hon nog åkte aktivt i och tyckte var rolig, men jag hade gärna sett något för lite äldre barn. Huvudsaken är ju ändå att de hade roligt, och det verkade de nog ha!

När vi kom hem på eftermiddagen hann vi bara slänga ner oss i soffan en liten stund för att pusta ut innan vi bytte kläder och åkte iväg på lillajulsmiddag till svärmor och svärfar. Vi var fjorton personer på plats varav tre stycken var barn, så det är definitivt slut på lugna och tysta familjemiddagar nu! Hemma var vi redan vid halv nio. Barnen var trötta efter allt simmande och jag likaså.

Idag fick jag sedan träffa några av mina favoritkvinnor när Nathalié bjöd in till brunch i Karis. Vi fick gosa med gängets två nya bebisar och välkomna dem till gruppen. Exemplariska små brunchbebisar båda två ♥ Min egen jättebebis var också rätt så exemplarisk och sov 2½h i bilen så att mamman fick äta och snarvla ifred. Ganska galet att det för några månader sen bara var tre av åtta i vårt gäng som hade barn, och med en månads marginal var vi plötsligt fem med barn och bara tre utan! Supermysigt med alla små bebisar. Så länge våra årliga weekendresor fortsättningsvis hålls barnfria, haha.

På onsdag får jag träffa dessa härliga kvinnor igen. Då skall vi samlas i Helsingfors och gå på Kristas krogshow. Ser så mycket fram emot den kvällen!

Continue Reading

30.11.2018 – Caribia

Den här veckan har ju bara svept förbi så himla fort, tycker ni inte? Vi sitter just nu i bilen på väg mot Caribia (eller Karibien som Minou säger -same same) på simäventyr. Men först ska vi stanna i ett köpcenter på vägen för lite shopping och mat!

Tänk att det redan är lillajul imorgon. Dryga tre veckor kvar till julafton, sedan blir det julledigt och därefter drar vi iväg till södern. Fy sjutton, så skönt det skall bli! Men först har vi massa roligt att se fram emot i december också. Vår familjeplaneringskalender där hemma är fullspäckad med program.

Continue Reading