5.11.2014 – Att plussa

De första tecknen dök upp under veckan i Grekland. Plötsligt drabbades jag av ett konstant svagt illamående och tappade all matlust. Tänkte inte så mycket mer på det förrän det hållit på i några dagar. Flygresan hem mitt i natten var värst. Mådde grymt illa och kunde inte somna på grund av de obekväma flygplansstolarna. Men överlevde, såklart.

Dagen efter att vi kom hem gick jag och köpte ett par graviditetstest. Väntade till ännu därpå följande morgon innan jag tog det första, det rekommenderas ju i anvisningen att man skall göra det på morgonen för att få säkrast resultat. Tog testet, och fick nog en liten chock när det visade positivt. Kan inte säga att jag hoppade av lycka, men var inte ledsen över det heller. Mest chockad. Tog dock inte så många dagar innan chocken sakta gick över i glädje. För säkerhets skull tog jag ännu ett test några dagar senare. Också det positivt.

imageTvå linjer = positivt

Eftersom jag inte hade någon aning om hur långt jag var fick jag en tid för ultra knappa två veckor framåt. Den 19.9 fick jag på skärm bekräftat att visst var jag gravid, i vecka 7+2. Att se ett litet knyte på skärmen, om än bara 1,14cm stort, fick mig första gången att fatta på riktigt tror jag. Och samtidigt känna en äkta lycka och förväntan över det hela.

De här veckorna präglades av tidvis mer och tidvis mindre illamående. Var grymt känslig för lukter och ville helst inte ens öppna kylskåpet. Så att ställa sig vid spisen och laga mat var uteslutet, det blev mest färdiga snabbmatslådor från butiken, frukt och smörgås. Efter vecka 12 började illamåendet lätta lite grann, men nu började det komma spylass med jämna mellanrum istället. Fortfarande har jag svårt att gå in i köket utan att få spyreflexer, men jag får ändå i mig lite mer mat även om aptiten inte är den bästa.

I vecka 13 (eller vad vi trodde var vecka 13 / 12+1) gick jag på mitt nästa ultraljud. Fick se en livlig liten sak i magen som hade full fart på ben och armar hela tiden. Efter en stund av viftande somnade bebén in för några minuter och vi lyckades få till en bra bild på skärmen. Blev lite chockad över att det verkligen liknade en riktig människa där i magen nu. Helt tydligt också, trots sina ynka 7,7cm. Det visade sig också att jag var en vecka längre in i graviditeten än först beräknat, alltså i vecka 14 (13+1).

image

Nu, i vecka sexton mår jag fortfarande illa, men mer i vågor. Så länge jag kommer ihåg att äta är det oftast bättre, men eftersom jag har väldigt dålig aptit så händer det lätt att det blir för långa luckor mellan måltiderna och snacksen. För det mesta hålls maten i mig, men några gånger i veckan brukar det dyka upp något spylass.

I december skall jag gå på nästa ultraljud, och då borde vi även få reda på könet. Det skall bli så spännande, för jag har faktiskt iiingen aning om vad det är! Kan vi inte ta och gissa. Vad tror ni, flicka eller pojke!?

5.11.2014 – Ny graviditetsvecka

Det är onsdag idag, det betyder att jag går in i en ny graviditetsvecka. Vecka 16 redan! Jag vågar nästan påstå att illamåendet börjar vara på den bättre sidan *knack i trä*, eller i alla fall lyckas jag tidvis må så pass bra att jag glömmer bort att må illa. Detta förutsätter dock att jag äter väldigt tätt, men maten smakar fortfarande inte riktigt så det blir lite knepigt… Att stå i köket och fixa ihop mat själv är helt uteslutet, då kommer spyreflexerna direkt. Men som tur har jag en snäll mamma och svärmor som bjuder på mat titt som tätt, samt skickar med till jobbet åt mig.

Håller på att skriva ihop en kort berättelse från skedet då jag ”plussade” som jag tänkte lägga upp här senare. Så stay tuned om ni är intresserade av det!

145___11

 

3.11.2014 – en hemlighet

Det är något jag undanhållit för er ett tag nu som jag tycker ni kanske borde få veta. Ni lär ju märka av det småningom ändå. Det finns ju nämligen en orsak till att bloggen varit så bajsigt dålig på sistone. Största orsaken är väl brist på bloggmaterial, vilket i sin tur beror på att jag knappt lyft ett finger eller gjort något värt att nämna på min lediga tid. Det i sin tur beror främst på illamående. Jodå. För visst går jag och gror på en liten knodd i min mage. En knodd som nu redan är inne på sin femtonde levnadsvecka.

Skulle det inte vara för illamåendet så skulle jag inte ha en aning om att det ligger någon där inne, för någon extremt stor mage har jag inte fått än så länge. En liten utbuktning där på undre magen, men det händer ju så lätt med hjälp av några extra bullor eller popcornskålar till höstmyset också… Fotot är i alla fall taget för ett par dagar sedan, i vecka 14+3.

Hoppas ni står ut  med den här dåliga bloggen ett tag till! Så får vi hoppas på lite bättre tider snart igen 🙂

image