17.8.2017 – två veckor

Idag blir vår lilla sparv redan två veckor gammal. Helt otroligt hur fort två veckor gått även om jag tycker att största delen av den tiden hittills bara varit tung. Nu när jag börjar bli frisk, amningen äntligen börjar löpa något så när som smärtfritt och han överlag börjar kännas som en lite nöjdare bebis så känns tillvaron ändå lite ljusare. Han blir mer alert för var dag som går. Ögonen blir större och han iakttar en allt noggrannare. Och så blir han bara sötare hela tiden när han lägger lite hull på sig.

Något namn har han ännu inte. Vi har ända från början av graviditeten haft ett visst namn i åtanke, men så råkade det sig så illa att en bekant döpte sitt barn till just det för bara några veckor sedan. Hade det bara varit samma förnamn hade det inte varit så farligt, men nu är det så illa att han har samma efternamn också! Haha! Vad är oddsen för det liksom? Jag vet inte om man borde skratta eller gråta över eländet. Vi försöker nu i alla fall hitta något annat namn som vi båda skulle gilla, men banne mig vad svårt det är när man en gång ställt in sig på ett namn! Nå. Vi simmar vidare i det enorma namnhavet. Och hittar vi inget vi är ense om så får vi väl helt enkelt strunta i att det blir två med exakt samma namn i Raseborg (vi bor i alla fall i olika städer).

 

Continue Reading

14.8.2017 – Kvällsron

Aaah, lugnet som befinner sig i kroppen när äldre barnet somnat och det yngre ligger mätt och nöjd i sittern.

……………………………………………….

Tji fick jag, här blev det 60min amnings- och allmänt missnöjes paus.

………………………………………………..

Skall sova första natten (bortsett från allra första natten hemma) ensam med båda barnen och jag hoppas att lillebror visar sin storasyster respekt och inte skriker så mycket. Vi har hittills sovit på olika ställen, just för att inte störa varandra. Minou och Jocke har sovit uppe i sovrummet medan lillebror och jag sovit nere på soffan. Tyckte jag hade det enklare här nere var skötbord, toalett och allt annat finns lätt tillgängligt. Men nu skall vi alltså alla upp i sovrummet. Lite nervöst faktiskt.

Lilleman medan han ännu var nöjd i sittern.

Minou var första dagen tillbaka på dagis idag efter sommarpausen. Var lite orolig över att det skulle bli samma jobbiga avlämningar som det slutade med i våras, men det gick jätte bra och när det var dags att hämta så ville hon inte ens följa med hem! En sån lättnad – en grej mindre att känna ångest över. Hon kommer att vara där nu tre dagar i veckan. Både för hennes egen skull och för min skull. Jag tycker helt enkelt inte det känns bra att vara ensam hemma med dem båda barnen samtidigt i det här läget. Minou gillar fortfarande inte det faktum att hon fått en lillebror och att han ska bo hos oss, och att jag är tvungen att bära och mata på honom så mycket gör inte saken bättre. Så det känns bäst så här, att hon får lägga tankarna på lite annat än sin jobbiga lillebror några dagar i veckan och jag får ge lillebror den uppmärksamhet han förtjänar.

Och hur mår jag själv då? Jo tack, idag börjar jag känna mig lite mer mänsklig igen. Igår åkte jag iväg till Lojo på ännu ett sjukhusbesök efter att har vaknat upp med 39,5 graders feber efter min tupplur. När vi kom fram hade dock värkmedicinerna slagit in igen och febern var försvunnen, så jag blev hemskickad efter ett snack med läkaren. Idag har jag varit och gjort en uppföljning av infektionsvärdena igen och de är nu på väg åt rätt håll i varje fall. 129 visade det idag gentemot 161 i lördags. Vågar nästan tro på att infektionen börjar ge med sig nu, för ikväll tror jag mjölk”stockningen” som jag haft i ena bröstet gav med sig!

Nu skall jag njuta av kvällsmålet som jag fixade för två timmar sedan. Lillebror har inte gett mig någon ro sen dess. Inser nu att det tagit två timmar att få det här inlägget skrivet! Antagligen är det också väldigt rörigt med mycket skrivfel, men orkar inte ens korrläsa nu mera. Godnatt.

Continue Reading

12.8.2017 – en tur på jouren

Har haft nöjet att tillbringa den här lördagskvällen på jouren i Ekenäs. Ja, det var nästan ett nöje, för jag fick så himla bra och snabb service. Resultatet av besöket var där emot inte lika uppmuntrande.

Tack vare er som kommenterat här bestämde jag mig för att åka till sjukhuset och be dem ta några tester. Det visade sig att mina infektionsvärden var väldigt höga (eller jag vet inte vad som är högt, men 147 låter rätt högt om det borde vara under 10). Antagligen är det infektion i brösten. Lite svårt att veta säkert dock eftersom jag inte har speciellt ont i dem (eller någon annan del av kroppen heller för den delen) och amningen funkar bra. Men jag fick i alla fall antibiotika och skall fortsätta med värkmedicin tills febern går över. Så om några dagar borde det vara slut på detta elände!

 

Sista gravidbilden på mig, när jag testar wifi-funktionen mellan kameran och telefonen, några timmar innan vi åkte in till BB.

 

Nu skall jag försöka sova någon timme tills det är dags för nästa matpass. Hoppas ni har en lite trevligare lördagskväll! ♥

 

 

Continue Reading

11.8.2017 – Och på den sjunde dagen stupade hon

Inatt fick kroppen nog och febern tog mig. Frös och svettades om vartannat natten igenom och kroppen värkte något fruktansvärt. Kanske är det den dåliga sömnen som tar ut sin rätt, eller den psykiskt tunga starten som äntligen släpper. Vad vet jag. Trevligt var det oavsett inte. Det gjorde också att dagens planer gick helt i stöpet. Hade tänkt ta med mig Minou till stranden under förmiddagen eftersom det här säkert är en av de sista fina sommardagarna för i år. Senare skall hon åka ut till föräldrarnas stuga övernatten, och då hade jag och sambon (och lillebror såklart) tänkt sticka ut till vår egen stuga för att måla. Men de planerna gick ju i stenkras nu. Det känns som om hela den här sommaren går mig förbi nu och jag börjar få panik över det!

Sambon tog istället med sig Minou ut på sjön och åkte till en strand, så hon fick bada och picnicca ändå. Vilket är viktigast. Hade själv gärna bara gjort något annat än ligga på soffan och agera matpump en gång i timmen. Såklart väljer lilleman att vakna och äta konstant just idag, när några timmar ihållande sömn hade gjort susen.

 

Continue Reading

10.8.2017 – När ljuset återvänder

Efter några turbulenta dagar börjar vi nu landa lite i vardagen tycker jag. Jag lär mig läsa hans kroppsspråk och känna av hans behov bättre för var dag. Har också börjat lära mig vad som håller honom nöjd då det tydligen kniper lite i magen ibland. Att gunga honom i sittern, ”tvinga” i honom nappen, ha honom liggandes på ett visst sätt… De där små knixarna som gör allt lite lättare. Det här har lett till mindre skrik här hemma och aningen mer tid för Minou. Det känns som om hon också börjar acceptera honom lite bättre. Hon är inte glad över honom, men accepterar läget liksom. Försöker ändå helt undvika att prata om lillebror eller ägna honom någon större uppmärksamhet då det inte är nödvändigt. Hon får ta upp ämnet om hon vill, då är det på hennes villkor.

Igår var vi ut till sambons morföräldrars stuga för att äta och fika. Där stannade Minou sedan kvar och badade några timmar extra medan jag fick besök och en god pratstund av Elin. Det är så roligt och skönt att jag har flera stycken på min vänner-lista som nyligen blivit flerbarnsföräldrar, som jag kan dela tankar och erfarenheter med.

Nej, Minou är självklart inte ensam där nere i vattnet. Hennes farmor står några meter längre ut.

Idag känner jag för första gången sedan hemkomsten att jag har lite mer energi. Till och med så pass att jag skall försöka ta itu med hushållet nu när Minou är hos sin farmor några timmar. Här dansar dammtussarna längs golven och tvättkorgarna svämmar över. Det skall vi försöka få ordning på under dagen. Sen skall jag också hämta ut några trevliga paket som fått vänta allt för länge på posten.

Continue Reading

7.8.2017 – käftsmäll

Att möta verkligheten efter ett par väldigt lugna dagar på BB kom lite grann som en käftsmäll för mig. Den här lilla killen är väldigt mycket mera needy än vad Minou någonsin var som liten. Jag vet inte om han lider av magknip eller vad det är frågan om men tidvis är han riktigt missnöjd. Det här betyder att jag blir tvungen att ge honom mycket tid och uppmärksamhet, och då jag har en sambo som nästan aldrig är hemma och själv är mycket ensam med barnen så blir det väldigt tungt och orättvist gentemot Minou känner jag. Det gör riktigt ont i mig när jag är tvungen att bortprioritera henne ibland.

Till min stora lycka har Minous farmor ställt upp väldigt mycket och hittat på saker med henne de senaste dagarna. Men snart är hennes sommarlov över och då är det inte fullt så enkelt att få någon som hjälper och underlättar för oss längre. Kanske dagis blir vår räddning då. Livet som tvåbarnsmorsa har dessa första dagar varit såå mycket tyngre än jag någonsin hade föreställt och förväntat mig. Mest på det mentala planet. Det har varit många psykbryt de senaste dagarna… Att känna sig otillräcklig för de två viktigaste små människorna i världen känns fruktansvärt. Men härifrån kan det bara gå uppåt. Hoppas jag.

Foto: Sandra Vaihela

 

Continue Reading

5.8.2017 – Hemkomna

I förmiddags skrevs vi ut från BB och fick åka hem med lillebror. Minou har tagit det hela väldigt bra tycker jag. Hon har varit väldigt förstående när jag sagt att jag måste mata lillebror färdigt eller byta bajsblöjan innan jag kan hjälpa henne med något, och hon har till och med visat lite intresse för honom genom att smeka honom i håret eller på handen med jämna mellanrum. Hennes ”aggression” eller vad det nu är för känslor hon har över den nya situationen har väl mest gått ut över mig. Då vi haft folk över har jag inte fått var med, mamma ska gå bort. Men när vi har varit ensamma har hon varit både snäll och hjälpsam.

Jag fick känna på hur det är att vara singel tvåbarnsmamma redan från första stund då sambon åkte iväg till Hangö över kvällen. Hade jag inte haft Sofie här som underhöll Minou till stor del så hade kvällen kunnat bli mycket knepigare. Nu gick den dock väldigt fint och Minou var så trött när det var dags för nattning att den gick på några minuter. Ändå kände jag mig lite som Stålkvinnan när jag satt med spädisen över axeln och den andra fria handen kliandes under foten på Minou, medan jag sjöng dem till sömns.

Nu sover alltså båda och jag passar på att duscha och förbereda nattens blöjbyten innan jag själv kryper i säng. Brösten håller på att sprängas, så vete sjutton hur jag skall kunna sova. Varför skall det göra så förbaskat ont när mjölken stiger? Som om det inte skulle räcka med smärtan att klämma ut ett barn, sen skall man ännu plågas med exploderande bröst. Where´s the sense in that, liksom?

Ikväll tyckte jag vi hade en utmärkt orsak att korka min midsommargåva från jobbet och skåla!

P.S Tusen tack för alla lyckönskningar via sms, facebook, bloggen, Instagram etc! Har kanske inte svarat på alla hälsningar, men har läst varenda en ♥

 

Continue Reading

4.8.2017 – fredag

Godmorgon! Här har vi haft en riktigt hyfsad natt, fick sova 4h i ett kör mellan 01.15 och 05.30. Det behövdes nog. Hade två etappers sömn á 30min i bagaget sedan onsdag morgon innan dess, så även om mammahormonerna är fantastiska och bjuder på massvis av energi tror jag nog kroppen och knoppen är glada över lite sömn.

Eftersom lillebror var så liten och vägde under 3kg (2980g) vid födseln så blir vi tvungna att stanna här på BB ytterligare en natt för observation. Det hör till att blodsockret (?) skall följas upp i 48h efteråt på så små barn, så vi får väl vara göra som vi blir tillsagda och hänga här ett dygn till. Inte så tokigt med tanke på att man blir serverad mat 5 gånger om dagen och har fri tillgång till blöjor och allt annat som behövs för både sig själv och barnet efter en förlossning, men jag saknar såklart Minou och vill gärna hem till henne! Har avsiktligt hållit henne borta härifrån eftersom jag vill att hon träffar sin lillebror i sin trygga hemmamiljö första gången. Lillebrors ankomst har ju inte varit speciellt efterlängtad eller välkommen från hennes sida, så jag tror det är bättre att hon får se honom där istället för att bara komma hit en sväng för att sedan måsta lämna sin mamma kvar med lillebror på sjukhuset igen.

Nu skall jag börja läsa på en ny Kepler bok tills lillebror vaknar och vill ha nästa matranson. Hade förresten glömt hur raka rör det är på de här små. Det bubblar konstant till i baken och så är det ett klisterlass i blöjan, haha!

Continue Reading

2.8.2017 – fortfarande hemma

Efter ännu en händelselös natt i Karis plockade vi upp sambon från tågstationen/jobbet imorse. Han är väl hemma fram till söndag kväll, så tycker det vore ganska lägligt om bambino skulle bestämma sig för att komma nu. Har hela tiden lätta känningar av svag ”mensvärk”, så något händer där ju. Men den typen av värkar kan ju lika väl hålla på i veckotal innan för vissa, så det är inget som ger mig några större förhoppningar!

Nu skall jag gå och kolla hur det går för min kökshjälp med soppan. Det blir siskonkorvsoppa till lunch idag.

 

Continue Reading