19.1.2018 – nytt boende -på sjukhuset

Milton har varit hostig, rosslig och har stundvis haft svårt att andas om natten i några dagar nu. Så efter en sämre natt igen bestämde vi oss för att kalla på en läkare. Han sade genast då han lyssnade på honom att han har bronkit, alltså nån typ av luftrörskatarr om jag förstått rätt (?) och skickade oss vidare till sjukhuset med ambulans.

Här togs det sedan blodprover och röntgen och det visade sig vara just vad den första privatläkaren sa, bronkit. Milton får nu behandling genom dropp och vi är inskrivna på sjukhuset åtminstone fram tills imorgon. Inte så väldans trevligt att sitta inne på ett sjukhus de sista dagarna av semestern, men huvudsaken är ju att han blir frisk. ❤️

Han är ändå i stort sett sitt vanliga glada jag, så jag hoppas att han inte har ont eller störs så mycket av sina symptom. Förhoppningsvis svarar han bra på medicineringen så får vi fortsätta vår semester imorgon.

 

Continue Reading

11.1.2018 – En stor dag för en liten flicka

Äntligen fick vi en solig dag igen. Eller märkligt nog så har det varit moln så gott som överallt runt omkring oss, men på något underligt vis blev det ett litet solhål precis ovanför oss och där stannade det ända fram till 14-tiden på dagen! När det mulnade till gick vi på lunch och efter det har vi slöat på rummet/balkongen trots att solen nu är tillbaka igen.

Det har varit en stor dag för Minou. Hon som är så försiktig och rädd för allting och inte vågat släppa fötterna från bassängbottnet tidigare började idag plötsligt simma. Med puffar på armarna såklart, men ändå. Glädjen och stoltheten i hennes ansikte gör så mitt mammahjärta smälter. Så duktig alltså!

Jocke och Minou gick precis ner till köpcentret bredvid vårt hotell för att studsa på studsmattorna, medan jag stannade på rummet med en sovande Milton. Hade tänkt börja läsa på en ny bok, men nu är vildbasaren vaken igen så det får jag nog glömma. Munnen går i ett på honom nu för tiden och ger man honom inte uppmärksamhet så får man nog höra det direkt. Det räcker oftast med att bara se på honom för att han skall brista ut i gapflabb och allt annat är förlåtet. Har jag sagt att jag har världens snällaste och lättaste barn att resa med? ♥

 

Continue Reading

6.1.2018 – Bloggmål 2018

Vädret är inte alls så dåligt som det var lovat, här är faktiskt helt blå himmel just nu, men det blåser så hårt så vi ligger ändå inne på rummet som bäst. Två av fyra sover. Minou sover ju vanligtvis inte på dagarna och har inte gjort det här heller fast dagarna varit fyllda med program. Men ikväll tänkte vi gå till (barn)discot en sväng så då kan det ju vara bra att vila en stund på dagen tänker jag. De som är vakna är alltså jag och Milton.

Jag har funderat lite på vad jag har för mål med bloggen år 2018 och kommit fram till följande saker:

  • Höja kvalitén på mina bilder. Just nu blir det en blandning av brusiga mobilbilder och bättre kamerabilder. Mobilbilder är okej så länge de är tagna i bra ljus, men annars är de förbjudna på denna blogg från och med nu.
  • Blogga oftare. Bloggen får inte stå tom i flera dagar, utan ett inlägg per dag är målet. En tom dag här och där är okej, men inte mer än så.
  • Bli hårdare på att ta ordentlig betalt för reklaminlägg. Jag har redan blivit mycket bättre på detta, gör så gott som inga inlägg i utbyte mot varor längre (om det inte är något av bra värde som jag ändå kunde tänka mig köpa) och har börjat ta ordentligt betalt. Så detta skall jag fortsätta med. Kommer fortfarande att hålla stenhårt fast på att inläggen skall passa in på min blogg och vara något jag kan stå för.

 

Continue Reading

3.1.2018 – dag två

Imorse efter frukosten tog vi en promenad ner till stranden. Vi bor en bit upp från havet som vanligt, så vi har ungefär 1km promenadväg ner. Blir alltså inte av att vara på stranden så mycket, men jag tycker faktiskt det är ganska mycket skönare att ligga vid poolen. Då slipper man ha sand överallt och så är det oftast varmare en bit upp på land då det inte blåser på samma vis som nere vid stranden.

Vi har haft väldigt varmt här våra första dagar, så det var inte alls kyligt vid stranden idag trots att vi var där rätt tidigt på förmiddagen. Vid 12-tiden gick vi tillbaka upp till hotellet och fortsatte bada i poolen hela dagen. Minou verkligen älskar att bada i bassängen här. Hon är väldigt försiktig och ganska rädd för att pröva på nya saker, men hon badar gärna stillsamt i sitt hörn av poolen timme ut och timme in.

Också Milton fick ta sitt livs första dopp idag. Fem månaders dagen till ära. FEM MÅNADER. Vart försvann tiden? Stora killen alltså!

Continue Reading

3.12.2017 – Fyra månader idag

Idag blev lillknodden exakt fyra månader gammal. Så ung, men ändå så gammal! Utvecklingen går framåt i racerfart, sedan ett par veckor tillbaka svänger han sig åt båda hållen. Han började lite avigt genom att först svänga sig från rygg till mage (varpå han blev riktigt förbannad när det var så tungt att ligga så), men numera snurrar han på fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han skrattar högt och ljudligt när man skojar med honom och han älskar uppmärksamhet. Smilar upp sig så fort man ser på honom typ. Den skrikiga kvällsbebisen vi hade de första veckorna är totalt som bortblåst.

Två stycken jubilanter igår. Ena firade fyra månader, andra 96 år.

 

Continue Reading

15.11.2017 – Onsdag

Här har vi kickat igång dagen med att träna lite i babygymmet, efter att har fört storasystern till dagis. Nu somnade lillebror precis efter sitt gympass och jag skall ta itu med hushållet. Städning står på schemat idag. But first, coffee.

Ikväll är det äntligen handbollsträning igen. Det har blivit en veckas paus från handbollen för mig nu pga feber, inhiberad träning, match etc. Men ikväll blir det äntligen lite ”koddboll” igen. Har skapligt ömt i kroppen ändå, från andra träningar. Tror det är ridpasset häromdagen som är största boven eftersom största träningsvärken ligger i nedre ryggen (muskler som man inte vet att man har innan man ridit, haha!) och rumpan. Skall försöka komma iväg till stallet lite oftare för det är verkligen superbra med varierande träning för mig just nu för att få hela kroppen i skick igen. Och i ridningen kommer man åt mycket av de inre musklerna!

Continue Reading

23.10.2017 – Dopet

Dop i lördags var det ja. Vi hade det här hemma med endast den närmaste familjen på plats. Hade inte ork eller möjlighet att ställa till med samma typ av kalas som vi hade för Minou. Det var ju sommar då och det gjorde allting så mycket enklare när vi kunde vara utomhus. Men det blev alltså en liten tillställning inomhus den här gången istället.

Den här fina dop buketten hade Jockes mormor knåpat ihop.

Syster med sambo blev faddrar.

Haha, tycker Miltons ansiktsuttryck på den här bilden är fantastisk!

 

Nu är namnet alltså spikat. Även om Jocke började tveka och försöka få mig övertalad till att ändra namnet till Max ännu en timme innan dopet började, så blev han en Milton. Milton Alexander Sjöblom.

Continue Reading

18.10.2017 – Namnet

Jösses alltså. Avkomman har sovit ute i vagnen i över tre timmar. Jag har hunnit kratta gården, träna ett pass på Gym1, duscha och äta mat under den här tiden. Och nu dricker jag en kopp te medan jag väntar på livstecken där utifrån vagnen.

Vi har förresten bestämt namn nu (vi ska träffa prästen imorgon och dopet är på lördag så det var väl på tiden). Vi kör på det ursprungliga namnet som vi hade tänkt oss från början, även om en bekant döpte sin pojke till exakt samma sak för ett par månader sedan. Det blir en Milton Alexander Sjöblom. Nu kommer det att finnas två Milton Sjöblom i Raseborg. Men som tur i olika städer. Många av namnen som ni föreslog är faktiskt sådana som jag gillar själv, men antingen har vi vänner/släktingar som har de namnen eller så var vi helt enkelt inte överens. Men nu är det bestämt. Det blir en Milton.

 

Continue Reading

4.10.2017 – Två månader

Igår var det lillebrors 2-månaders dag och idag hade vi kontroll på rådgivningen. Knodden är nu 57cm och väger 5,2kg. Han är fortfarande namnlös stackaren, men han utvecklas som person för varje dag som går nu tycker jag! Han följer med väldigt mycket vad som händer runt omkring honom och ögonkontakten blir allt stabilare. Dessutom har humöret bara blivit bättre och bättre hela tiden, så numera är det väldigt sällan som vi har skrikiga kvällar här hemma. Så skönt!

Nu skall jag ringa och boka präst till dopet som vi tänkte ha om dryga två veckor. Tills dess måste vi alltså ha ett namn klart!

 

Continue Reading