22.2.2018 – färdigkryssade

Nu har vi kryssat färdigt och är tillbaka hemma. Vi lekte i diverse lekrum hela dagen igår och pausade bara för att få mat i oss och för att sova en kort tupplur innan båten kom i land. Annars var det full rulle hela tiden.

Vi var ju ingalunda de enda som kommit på tanken att åka på kryssning under sportlovet. Surprise surprise. Båten kryllade av barn, men det gick rätt smidigt till i lekrummen ändå. Minou är som känt väldigt försiktig, men det gladde mig att hon vågade säga till åt de äldre barnen när de blev för häftiga i sin lek. Problemet var ju bara att ingen förstod ett ord av vad hon sa då de var finnar, hahaha. Tanken var god i alla fall!

När man ser den här andra bilden skulle man ju inte tro att båten var full. Men det var den, det var bara vi som var lite sent ute vid ankomsten till Åbo. Alla stod redan och köade för att gå i land när vi kom från bollhavet.

Att vara på båt är egentligen en ganska skön sysselsättning med barn. Det finns gott om sysselsättning och man har själv inget hushållsarbete eller dylikt som man kan/måste ta itu med. Det enda man kan göra är att läsa en bok, stirra ut över vattnet eller sysselsätta lillebror som var det mest aktuella i mitt fall. Enkelt! Mera kryssningar framöver.

 

Continue Reading

15.2.2018 – Första natten hemma

Här ligger jag och lyssnar på bebisskrik (kl 00.45), första natten hemma i röda stugan på en och en halv månad. Skriket är inget nytt dock, så här är det typ varje natt. Först springer jag upp och lägger i nappen med jämna mellanrum, till sist ger jag upp och låter honom skrika. Då somnar han oftast för en stund när jag slutligen ger den igen. Snittar väl ca 5-6h sömn om nätterna för tillfället, max 2-3 i ett kör. Not funny. Som tur sover Minou sig genom skriket, hur i världen det nu är möjligt.

Nåväl. Jag passar på att leta efter nya mattor och annan inredning till hemmet under tiden. Vill ändra lite på stilen här hemma och det gör man ju ganska lätt med textiler, utan att nödvändigtvis behöva byta ut så mycket möbler.

Halvåringen har förresten kommit underfund med hur man tar sig upp i krypställning. Hur man skall ta sig framåt är däremot en svårare nöt att knäcka.

Imorgon står HopLop på agendan med Elin och barnen. Perfekt program för en i övrigt ledig dag. Det här blev ett riktigt blandinlägg nu, men vad mer kan man kräva att sin hjärna skall prestera den här tiden på dygnet egentligen?

Continue Reading

5.2.2018 – sex månaders bebén

Imorse hade jag väckarklockan på ringning för första gången på över en månad. För Minou drog dagis igång igen och Milton hade 6-månaders kontroll inbokad på rådgivningen. Ja, sex månader! Knodden blev ett halvt år gammal i lördags, hur galet är inte det?

Han är nu 66,5cm lång och väger 7,5kg (7440g). Han kämpar som sjutton med att komma upp och krypa, men flyttar sig mest ålandes (bakåt) än så länge. Sitter också någotlunda stadigt, men helt utan stöd vågar jag inte lämna honom ännu.

Misstänker att åtminstone en hörntand nere kommit igenom men det är svårt att se då man inte får peta så mycket. Annars har jag inte sett av några tänder än, men så som han dreglar och tuggar på händerna så gissar jag att de är på väg vilken dag som helst.

Han har börjat äta mat regelbundet för ett par veckor sedan, och SOM han gillar mat! Inget fel på aptiten här. Sömnen är däremot inte den bästa ännu. Han vaknar otaliga gånger om natten och oftast nöjer han sig med nappen och somnar om efter ett tag, men äter åtminstone en gång per natt. Ibland två. Tror inte han behöver maten längre, det är helt enkelt bara en ful ovana som vi måste jobba bort.

I stort sett är han en riktigt glad och go bebis. Skrattar hysteriskt när storasyster spexar framför honom och älskar att vara i famnen. Så länge man ger honom uppmärksamhet och pratar med honom så tycker han livet är bueno.

 

Continue Reading

19.1.2018 – nytt boende -på sjukhuset

Milton har varit hostig, rosslig och har stundvis haft svårt att andas om natten i några dagar nu. Så efter en sämre natt igen bestämde vi oss för att kalla på en läkare. Han sade genast då han lyssnade på honom att han har bronkit, alltså nån typ av luftrörskatarr om jag förstått rätt (?) och skickade oss vidare till sjukhuset med ambulans.

Här togs det sedan blodprover och röntgen och det visade sig vara just vad den första privatläkaren sa, bronkit. Milton får nu behandling genom dropp och vi är inskrivna på sjukhuset åtminstone fram tills imorgon. Inte så väldans trevligt att sitta inne på ett sjukhus de sista dagarna av semestern, men huvudsaken är ju att han blir frisk. ❤️

Han är ändå i stort sett sitt vanliga glada jag, så jag hoppas att han inte har ont eller störs så mycket av sina symptom. Förhoppningsvis svarar han bra på medicineringen så får vi fortsätta vår semester imorgon.

 

Continue Reading

11.1.2018 – En stor dag för en liten flicka

Äntligen fick vi en solig dag igen. Eller märkligt nog så har det varit moln så gott som överallt runt omkring oss, men på något underligt vis blev det ett litet solhål precis ovanför oss och där stannade det ända fram till 14-tiden på dagen! När det mulnade till gick vi på lunch och efter det har vi slöat på rummet/balkongen trots att solen nu är tillbaka igen.

Det har varit en stor dag för Minou. Hon som är så försiktig och rädd för allting och inte vågat släppa fötterna från bassängbottnet tidigare började idag plötsligt simma. Med puffar på armarna såklart, men ändå. Glädjen och stoltheten i hennes ansikte gör så mitt mammahjärta smälter. Så duktig alltså!

Jocke och Minou gick precis ner till köpcentret bredvid vårt hotell för att studsa på studsmattorna, medan jag stannade på rummet med en sovande Milton. Hade tänkt börja läsa på en ny bok, men nu är vildbasaren vaken igen så det får jag nog glömma. Munnen går i ett på honom nu för tiden och ger man honom inte uppmärksamhet så får man nog höra det direkt. Det räcker oftast med att bara se på honom för att han skall brista ut i gapflabb och allt annat är förlåtet. Har jag sagt att jag har världens snällaste och lättaste barn att resa med? ♥

 

Continue Reading

6.1.2018 – Bloggmål 2018

Vädret är inte alls så dåligt som det var lovat, här är faktiskt helt blå himmel just nu, men det blåser så hårt så vi ligger ändå inne på rummet som bäst. Två av fyra sover. Minou sover ju vanligtvis inte på dagarna och har inte gjort det här heller fast dagarna varit fyllda med program. Men ikväll tänkte vi gå till (barn)discot en sväng så då kan det ju vara bra att vila en stund på dagen tänker jag. De som är vakna är alltså jag och Milton.

Jag har funderat lite på vad jag har för mål med bloggen år 2018 och kommit fram till följande saker:

  • Höja kvalitén på mina bilder. Just nu blir det en blandning av brusiga mobilbilder och bättre kamerabilder. Mobilbilder är okej så länge de är tagna i bra ljus, men annars är de förbjudna på denna blogg från och med nu.
  • Blogga oftare. Bloggen får inte stå tom i flera dagar, utan ett inlägg per dag är målet. En tom dag här och där är okej, men inte mer än så.
  • Bli hårdare på att ta ordentlig betalt för reklaminlägg. Jag har redan blivit mycket bättre på detta, gör så gott som inga inlägg i utbyte mot varor längre (om det inte är något av bra värde som jag ändå kunde tänka mig köpa) och har börjat ta ordentligt betalt. Så detta skall jag fortsätta med. Kommer fortfarande att hålla stenhårt fast på att inläggen skall passa in på min blogg och vara något jag kan stå för.

 

Continue Reading

3.1.2018 – dag två

Imorse efter frukosten tog vi en promenad ner till stranden. Vi bor en bit upp från havet som vanligt, så vi har ungefär 1km promenadväg ner. Blir alltså inte av att vara på stranden så mycket, men jag tycker faktiskt det är ganska mycket skönare att ligga vid poolen. Då slipper man ha sand överallt och så är det oftast varmare en bit upp på land då det inte blåser på samma vis som nere vid stranden.

Vi har haft väldigt varmt här våra första dagar, så det var inte alls kyligt vid stranden idag trots att vi var där rätt tidigt på förmiddagen. Vid 12-tiden gick vi tillbaka upp till hotellet och fortsatte bada i poolen hela dagen. Minou verkligen älskar att bada i bassängen här. Hon är väldigt försiktig och ganska rädd för att pröva på nya saker, men hon badar gärna stillsamt i sitt hörn av poolen timme ut och timme in.

Också Milton fick ta sitt livs första dopp idag. Fem månaders dagen till ära. FEM MÅNADER. Vart försvann tiden? Stora killen alltså!

Continue Reading

3.12.2017 – Fyra månader idag

Idag blev lillknodden exakt fyra månader gammal. Så ung, men ändå så gammal! Utvecklingen går framåt i racerfart, sedan ett par veckor tillbaka svänger han sig åt båda hållen. Han började lite avigt genom att först svänga sig från rygg till mage (varpå han blev riktigt förbannad när det var så tungt att ligga så), men numera snurrar han på fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han skrattar högt och ljudligt när man skojar med honom och han älskar uppmärksamhet. Smilar upp sig så fort man ser på honom typ. Den skrikiga kvällsbebisen vi hade de första veckorna är totalt som bortblåst.

Två stycken jubilanter igår. Ena firade fyra månader, andra 96 år.

 

Continue Reading

15.11.2017 – Onsdag

Här har vi kickat igång dagen med att träna lite i babygymmet, efter att har fört storasystern till dagis. Nu somnade lillebror precis efter sitt gympass och jag skall ta itu med hushållet. Städning står på schemat idag. But first, coffee.

Ikväll är det äntligen handbollsträning igen. Det har blivit en veckas paus från handbollen för mig nu pga feber, inhiberad träning, match etc. Men ikväll blir det äntligen lite ”koddboll” igen. Har skapligt ömt i kroppen ändå, från andra träningar. Tror det är ridpasset häromdagen som är största boven eftersom största träningsvärken ligger i nedre ryggen (muskler som man inte vet att man har innan man ridit, haha!) och rumpan. Skall försöka komma iväg till stallet lite oftare för det är verkligen superbra med varierande träning för mig just nu för att få hela kroppen i skick igen. Och i ridningen kommer man åt mycket av de inre musklerna!

Continue Reading

23.10.2017 – Dopet

Dop i lördags var det ja. Vi hade det här hemma med endast den närmaste familjen på plats. Hade inte ork eller möjlighet att ställa till med samma typ av kalas som vi hade för Minou. Det var ju sommar då och det gjorde allting så mycket enklare när vi kunde vara utomhus. Men det blev alltså en liten tillställning inomhus den här gången istället.

Den här fina dop buketten hade Jockes mormor knåpat ihop.

Syster med sambo blev faddrar.

Haha, tycker Miltons ansiktsuttryck på den här bilden är fantastisk!

 

Nu är namnet alltså spikat. Även om Jocke började tveka och försöka få mig övertalad till att ändra namnet till Max ännu en timme innan dopet började, så blev han en Milton. Milton Alexander Sjöblom.

Continue Reading