3.8.2018 – En ett års dag

Idag fyller Milton ett år! Stora lilla gubben. Vi firade redan igår med kaffe och kaka på vår terrass. Det blev ett litet kalas för de närmaste.

Milton fick smaka på tårta för första gången och tyckte det var riktigt smaskens. Det finns å andra sidan inte så mycket han säger nej till i matväg. Eftersom han själv inte kan blåsa fick Minou hedersuppdraget att blåsa ut ljuset.

Han har på många vis haft ett ganska tungt första år, men härifrån hoppas och tror vi att det bara går uppåt. Grattis älskade Milton! ❤️

Continue Reading

30.7.2018 – Rolig vecka på kommande

Hurra, min telefon lever igen efter ett tillfälligt avbrott igår. Det skumpade lite väl mycket på vår hemfärd från Tallinn och vi blev rejält duschade, likaså min telefon. Men nu tycks den har repat sig igen alltså. Blev lite rädd att jag skulle bli av med alla mina tusentals bilder där ett tag…

På tal om bilder. Hur rolig är inte Minous nya fotopose!? Varje gång man ber att få ta en bild på henne ställer hon sig så här eller i någon annan lustig pose. Tror att hon leker en skyltdocka eller nåt.

Här är en annan. Vet inte riktigt vad grejen med pekfingret är, haha!

Nog om det. Ny vecka med massa kul program på kommande. Imorgon skall vi träffa Sandra och Saga på picnic i någon park. Det var evigheter sen vi träffades (på utsidan av Lindex där Sandra jobbar iaf)! På onsdag har vi sedan strandhäng med Elin och barnen inplanerat och på torsdag blir det kalas för ynglingen i huset. På fredag ska jag vara djurvakt i Svartå och på lördag blir det bröllop! Där emellan ska jag försöka klämma in så mycket träning som möjligt. Träningen känns så kul just nu. Både gymträningen och handbollen, som under sommaren mest bestått av intervaller och fysik.

Den här busen fyller ett år på fredag ❤️

Continue Reading

18.7.2018 – elva månader

Nu är Milton faktiskt elva och en halv månad redan och det är bara dryga två veckor tills jag får skriva en ett års rapport. Men vi kör en snabb uppdatering ändå.

Om vi börjar med hälsan så fick vi riktigt efterlängtade nyheter vid senaste blodprovet för två veckor sedan. Hans vita blodkroppar hade ökat, vilket betyder att det antagligen inte behövs något benmärgsprov om värdena fortsätter uppåt. Självklart åkte vi på tredagarsfebern efter det här, både jag själv och barnen, men utöver det så tycker jag att han varit både piggare och gladare på sistone.

Just nu är han väldigt aktiv, kryper fram i en väldig fart och sticker iväg på hyss så fort man vänder ryggen till. Klättrar upp och ner i soffan (fattar att komma ner med rumpan före som tur), för trapporna… Ja, ÖVERALLT egentligen. Antagligen också därför han äter som en häst! Bäst just nu är jordgubbar. Sååå mumsigt. För ungefär en vecka sedan kom den sjunde tanden, så det börjar gå lite bättre att tugga nu. Fast han är så glupsk att han helst skulle svälja allting utan att tugga överhuvudtaget.

Han babblar ganska mycket rappakalja som man inte fattar ett dyft av, men har också börjat peka väldigt mycket. Oftast pekar han bara på oväsentliga saker och säger ”dä” (där), men i matbordet så pekar han alltid på det han vill ha. Vill han äta pekar han på tallriken, vill ha dricka så pekar han på drickan. Ganska enkelt!

Annars vet jag inte om det hänt så himla mycket sen sist? Mått och vikt får vi nästa gång vid 1-års kontrollen, så dem vet jag inget om nu. Men det känns nog som om han haft en liten växtspurt sedan sista kollen. Han sover fortfarande 2 gånger per dag, oftast mellan 1-2h per pass. Nätterna har blivit lite bättre men några hela nätter kan vi inte räkna med här ännu. Just nu är det säkert delvis hettan som stör sömnen, men han vaknade nog också en hel del nattetid innan den här värmeböljan började. Sedan är han ganska punktlig med att vakna kring kl.07. Betydligt bättre än kl.06 som han ville envisas med här i ett skede.

Förhoppningsvis får ni en rapport om hela nätter och en friskförklarad bebis inom kort!

Continue Reading

11.7.2018 – En sommaronsdag

Godmorgon på er! Ser ut att bli en bra dag trots att jag vaknade till en riktig störtskur imorse. I eftermiddag drar våra träningar igång igen efter knappa tre veckors ledighet och det ser jag fram emot med både skräck och förtjusning. Är alltid livrädd för dessa träningar på förhand för att jag vet att det kommer att vara svintufft, samtidigt som jag gillar då man får ta ut sig riktigt ordentligt och verkligen känna att man inte har några krafter kvar i kroppen när träningen är slut.

Utöver träningen står shopping och lunch med ett par kompisar på schemat. Skall handla lite kläder åt barnen inför ett kommande bloggsamarbete. Men det kommer ni att få se mer av alldeles snart! Sen måste jag ta itu med lite bokföring också. Tolfte dagen i månaden imorgon vilken betyder momsdag.

Den här bilden på Minou tycker jag är så härlig. Det bara skriker sommar om den. Barfota fötter, klänning nerklottad av glass och oborstat hår. Kan det bli mer sommar än så?

Den här på 11-måningen är ju inte så mycket sämre den heller. Men han har i alla fall rena kläder och borstat (?) hår.

 

Continue Reading

9.6.2018 – tio månader

För en knapp vecka sedan blev vår minsting tio månader och han är en av orsakerna till att det inte blir så tät uppdatering här på bloggen för tillfället (började t.ex skriva det här inlägget för två dagar sen). All den tid han är vaken är också jag vaken. Och all den tid han sover så sover också jag (förutom dagssömnen då storasystern är vaken). I stora drag. Jag har inte skrivit så mycket om hans hälsa men faktum är att han i stort sett varit konstant sjuk ända sedan december ifjol. Han har ätit tre antibiotika kurer sen dess, men de har inte riktigt bitit även om han för stunden blivit snäppet bättre.

För tillfället springer vi på blodprover och olika typer av röntgen titt som tätt för att få svar på vad som är fel. Ännu har läkarna inte kommit fram till något resultat, men jag hoppas verkligen att vi börjar få svar snart. Det är tungt att se sin lilla så ynklig och sårbar!

Det märkliga är att dagarna går rätt så bra och han är på relativt gott humör. Men på nätterna blir det riktigt illa. Han hostar ibland så han knappt får luft och blir så täppt att han inte kan andas genom näsan. Det enda vi vet säkert för tillfället är att han har försvagat immunförsvar (för lite vita blodkroppar) och aningen för lågt hb. Men vad som orsakar det är oklart.

Annars utvecklas han i väldig fart. Han har nu fem tänder, sjätte på väg igenom vilken dag som helst. Han kryper i hiskelig fart och promenerar stadigt på längs möblerna. De strategiska måtten såg ut så här på rådgivningsbesöket för dryga två veckor sedan:

  • Längd: 71,5cm
  • Vikt: 8330g
  • Huvud omkrets 46cm

Continue Reading

4.5.2018 – På tumis

Ikväll är jag både gräsänka och enbarnsmamma. Jocke har varit i Sverige i snart en veckan för att köra hem en båt och Minou är övernatten hos sin farmor. Jag och Milton är alltså på tumis. Vet att jag borde gå och lägga mig eftersom Milton precis somnat (sömn är en lyxvara i det här hushållet), men det känns ju så himla skönt att bara sitta i soffan i tystnad och glo på TV en liten stund. Bara en liten liten stund till.

Sedan igår har jag förresten en 9-månaders i huset och från och med nästa vecka även en 3-åring. Mer uppdatering om dem i ett annat inlägg. Inte kanske världens intressantare för er, men för mig är det viktiga minnen som såklart måste förevigas i min ”dagbok”.

 

Continue Reading

29.4.2018 – Ett evigt firande

Igår firade vi brons med handbollslaget och idag har vi firat Minous kompis Saga som fyllde 3 år. Lite olika typer av firanden, men kaffe och goda tårtor var precis vad jag behövde efter gårdagens fest!  Oftast känner jag mig som en zombie efter en utekväll pga att jag aldrig kan sova då jag varit ut, men just nu var 4h sammanhängande sömn rena rama lyxen jämfört med hur nätterna annars ser ut just nu. Milton är dålig nu igen, så det blir sällan mer än 1h sömn åt gången då vi vakar största delen av nätterna.

Imorgon fortsätter firandet, då är det ett lite äldre födelsedagsbarn som skall firas. Elin har anslutit sig till 30-klubben så hon bjuder in till vappenkalas. Pjuh, mycket party party just nu känner jag.

Min finaste lilla prinsessa som också fyller 3 år om en dryg vecka ♥

Continue Reading

10.4.2018 – Två glädjeämnen

Alltså vilket väder vi haft de senaste dagarna! Hur skönt är det inte att det äntligen börjar kännas lite som vår? Va? Oftast brukar vårsolen göra mig lite trött, men just nu känner jag mig full av energi istället. Kan hända att det är adrenalinet över semifinalerna (som drar igång imorgon) som rusar, men oavsett känner jag att jag börja återfå lite livskraft igen. Något jag saknat totalt de senaste månaderna.

Dagens glädjeämne nummer två är känslan när man får båda barnen i säng samtidigt och klockan bara hunnit slå åtta. Så skönt med ett par timmar egen tid innan man själv lägger sig för natten.

 

Continue Reading

3.4.2018 – åtta månader

Idag blir lill-fabon här åtta månader på dagen. Det firade vi med rådgivningsbesök imorse. Så här kommer några rykande färska mått på herremannen.

Längd: 69cm

Vikt: 8,15kg

Huvud omkrets: 45,5cm

Som ni vet har han haft några tuffa månader bakom sig men just nu verkar allting gå mot det bättre hållet. Han är glad, äter bra och börjar få lite bättre sovrutiner verkar det som. Jag slutade amma för en månad sedan och han äter nu 4-5 mål riktig mat per dag i tillägg till mjölken.

Han både kryper och ålar sig fram och ställer gärna upp sig överallt där han hittar något att ta stöd emot. Kom just på att det kanske vore läge att plocka fram gåvagnen igen!

Klädstorlek: 74

Tänder: 2 (nere i mitten)

Hans favoritperson (förutom mig då som han hänger med 24/7) sedan… alltid… måste nog vara Minou. De få gånger som hon ger honom uppmärksamhet så skriker han av iver. Annars är han nog glad mot de flesta han känner igen, men har börjat främja lite för okända människor på sistone. Oftast granskar han dem bara väldigt skeptiskt, men ibland kan det till och med bli gråt. Vilket i och för sig är rätt vanligt för bebisar i något skede av bebisperioden.

 

Continue Reading

2.4.2018 – Är det så här det känns att vara pigg?

Milton vaknade 06.30 idag, men tro det eller ej så kände jag mig mer utvilad än på länge då vi steg upp. Efter att jag skrev att nätterna började bli bättre för ett tag sedan så totalsvängde det ju såklart… Har varit upp säkert 10-15 gånger per natt sedan dess! Men inatt blev det endast två väckningar (tre med Minous) och jag känner mig som en ny människa igen. Såklart kan man inte ta igen åtta månaders sömnbrist över en natt, men det känns härligt att känna sig lite pigg för en gångs skull.

Nu sover lill-farbron och jag sitter och stirrar ut på plogbilarna som röjer undan snön som vräker ner. Den var ju väntad, så är inte så värst sönder över det. Men visst tusan känns det onödigt. Facebook påminde mig precis om vad vi gjorde den här dagen för två år sedan. Då var vi första gången ut till sommarstugan och kikade på den, med BÅT. Känns ju inte helt aktuellt att sätta sig i en båt på ett tag ännu…

Nåja. Nog svamlat för den här morgonen. Nu skall jag börja på med hushållsarbete och ladda upp mentalt inför matchen i eftermiddag. Vi ses väl i hallen kl.16?

 

Continue Reading