9.6.2018 – tio månader

För en knapp vecka sedan blev vår minsting tio månader och han är en av orsakerna till att det inte blir så tät uppdatering här på bloggen för tillfället (började t.ex skriva det här inlägget för två dagar sen). All den tid han är vaken är också jag vaken. Och all den tid han sover så sover också jag (förutom dagssömnen då storasystern är vaken). I stora drag. Jag har inte skrivit så mycket om hans hälsa men faktum är att han i stort sett varit konstant sjuk ända sedan december ifjol. Han har ätit tre antibiotika kurer sen dess, men de har inte riktigt bitit även om han för stunden blivit snäppet bättre.

För tillfället springer vi på blodprover och olika typer av röntgen titt som tätt för att få svar på vad som är fel. Ännu har läkarna inte kommit fram till något resultat, men jag hoppas verkligen att vi börjar få svar snart. Det är tungt att se sin lilla så ynklig och sårbar!

Det märkliga är att dagarna går rätt så bra och han är på relativt gott humör. Men på nätterna blir det riktigt illa. Han hostar ibland så han knappt får luft och blir så täppt att han inte kan andas genom näsan. Det enda vi vet säkert för tillfället är att han har försvagat immunförsvar (för lite vita blodkroppar) och aningen för lågt hb. Men vad som orsakar det är oklart.

Annars utvecklas han i väldig fart. Han har nu fem tänder, sjätte på väg igenom vilken dag som helst. Han kryper i hiskelig fart och promenerar stadigt på längs möblerna. De strategiska måtten såg ut så här på rådgivningsbesöket för dryga två veckor sedan:

  • Längd: 71,5cm
  • Vikt: 8330g
  • Huvud omkrets 46cm

Continue Reading

4.5.2018 – På tumis

Ikväll är jag både gräsänka och enbarnsmamma. Jocke har varit i Sverige i snart en veckan för att köra hem en båt och Minou är övernatten hos sin farmor. Jag och Milton är alltså på tumis. Vet att jag borde gå och lägga mig eftersom Milton precis somnat (sömn är en lyxvara i det här hushållet), men det känns ju så himla skönt att bara sitta i soffan i tystnad och glo på TV en liten stund. Bara en liten liten stund till.

Sedan igår har jag förresten en 9-månaders i huset och från och med nästa vecka även en 3-åring. Mer uppdatering om dem i ett annat inlägg. Inte kanske världens intressantare för er, men för mig är det viktiga minnen som såklart måste förevigas i min ”dagbok”.

 

Continue Reading

29.4.2018 – Ett evigt firande

Igår firade vi brons med handbollslaget och idag har vi firat Minous kompis Saga som fyllde 3 år. Lite olika typer av firanden, men kaffe och goda tårtor var precis vad jag behövde efter gårdagens fest!  Oftast känner jag mig som en zombie efter en utekväll pga att jag aldrig kan sova då jag varit ut, men just nu var 4h sammanhängande sömn rena rama lyxen jämfört med hur nätterna annars ser ut just nu. Milton är dålig nu igen, så det blir sällan mer än 1h sömn åt gången då vi vakar största delen av nätterna.

Imorgon fortsätter firandet, då är det ett lite äldre födelsedagsbarn som skall firas. Elin har anslutit sig till 30-klubben så hon bjuder in till vappenkalas. Pjuh, mycket party party just nu känner jag.

Min finaste lilla prinsessa som också fyller 3 år om en dryg vecka ♥

Continue Reading

10.4.2018 – Två glädjeämnen

Alltså vilket väder vi haft de senaste dagarna! Hur skönt är det inte att det äntligen börjar kännas lite som vår? Va? Oftast brukar vårsolen göra mig lite trött, men just nu känner jag mig full av energi istället. Kan hända att det är adrenalinet över semifinalerna (som drar igång imorgon) som rusar, men oavsett känner jag att jag börja återfå lite livskraft igen. Något jag saknat totalt de senaste månaderna.

Dagens glädjeämne nummer två är känslan när man får båda barnen i säng samtidigt och klockan bara hunnit slå åtta. Så skönt med ett par timmar egen tid innan man själv lägger sig för natten.

 

Continue Reading

3.4.2018 – åtta månader

Idag blir lill-fabon här åtta månader på dagen. Det firade vi med rådgivningsbesök imorse. Så här kommer några rykande färska mått på herremannen.

Längd: 69cm

Vikt: 8,15kg

Huvud omkrets: 45,5cm

Som ni vet har han haft några tuffa månader bakom sig men just nu verkar allting gå mot det bättre hållet. Han är glad, äter bra och börjar få lite bättre sovrutiner verkar det som. Jag slutade amma för en månad sedan och han äter nu 4-5 mål riktig mat per dag i tillägg till mjölken.

Han både kryper och ålar sig fram och ställer gärna upp sig överallt där han hittar något att ta stöd emot. Kom just på att det kanske vore läge att plocka fram gåvagnen igen!

Klädstorlek: 74

Tänder: 2 (nere i mitten)

Hans favoritperson (förutom mig då som han hänger med 24/7) sedan… alltid… måste nog vara Minou. De få gånger som hon ger honom uppmärksamhet så skriker han av iver. Annars är han nog glad mot de flesta han känner igen, men har börjat främja lite för okända människor på sistone. Oftast granskar han dem bara väldigt skeptiskt, men ibland kan det till och med bli gråt. Vilket i och för sig är rätt vanligt för bebisar i något skede av bebisperioden.

 

Continue Reading

2.4.2018 – Är det så här det känns att vara pigg?

Milton vaknade 06.30 idag, men tro det eller ej så kände jag mig mer utvilad än på länge då vi steg upp. Efter att jag skrev att nätterna började bli bättre för ett tag sedan så totalsvängde det ju såklart… Har varit upp säkert 10-15 gånger per natt sedan dess! Men inatt blev det endast två väckningar (tre med Minous) och jag känner mig som en ny människa igen. Såklart kan man inte ta igen åtta månaders sömnbrist över en natt, men det känns härligt att känna sig lite pigg för en gångs skull.

Nu sover lill-farbron och jag sitter och stirrar ut på plogbilarna som röjer undan snön som vräker ner. Den var ju väntad, så är inte så värst sönder över det. Men visst tusan känns det onödigt. Facebook påminde mig precis om vad vi gjorde den här dagen för två år sedan. Då var vi första gången ut till sommarstugan och kikade på den, med BÅT. Känns ju inte helt aktuellt att sätta sig i en båt på ett tag ännu…

Nåja. Nog svamlat för den här morgonen. Nu skall jag börja på med hushållsarbete och ladda upp mentalt inför matchen i eftermiddag. Vi ses väl i hallen kl.16?

 

Continue Reading

27.3.2018 – vårsolens magi

Alltså hur härligt är det inte nu när det äntligen börjar kännas som vår ute!? Nätterna är ju ännu onödigt kalla, men på dagarna när solen värmer så att både is och snö börjar smälta så känns det som att livet återvänder lite igen efter den långa vintern. Bara det att det var ljust ute när jag körde hem från träningarna igår gav mig riktiga lyckokänslor.

Här är en annan som är lite lyckligare. De senaste dagarna har det ploppat upp två tänder i den nedre tandraden (de första två) och jag kan tänka mig att de också pinat på lite och bidragit till hans gnällande medan han var sjuk. Han har inte haft det lätt, stackaren. Men nu för tiden sover vi med 1-2 väckningar per natt så vi är på väg åt rätt håll på alla plan. Sen har vi ju Minou som drömmer en massa och väcker mig ytterligare några gånger om natten, but that too shall pass, tänker jag.

Nu skall vi se om vi hittar någon bra film att knäppa på. Sambon har tagit ut semester och är hemma den här veckan.

Continue Reading

21.3.2018 – En 7½-måning

Godmorgon på er! Vilken kylig morgon, höll på att frysa häcken av mig i mina tunna träningstights när jag förde Minou till dagis imorse. Som tur ser det ut att bli en fin och varm dag ändå, så jag skall nog packa Milton i vagnen om en stund och dra ut på en liten runda. Sitter och svettas över bokslut här hemma som jag inte riktigt vill få att stämma så lite syre och rensade tankar gör nog gott.

Milton börjar äntligen vara på bättringsvägen och sitt glada jag igen. Han är färdig med sin antibiotika kur och den verkar har hjälpt mot en hel del, men rosslandet i lungorna hörs fortfarande. En bieffekt är också att han fått svamp i munnen verkar det som… Stackaren, får hela tiden tampas med något.

Det har också hänt mycket på utvecklingsfronten de senaste dagarna. Han har både tagit några knaggliga krypsteg (men verkar ändå föredra att åla sig fram) och börjat ställa sig upp med hjälp av stöd! Kanske han hoppar över krypandet helt och bestämmer sig för att börja gå på en gång? Det var en liten uppdatering om vår 7½-måning. Nu skall vi ut i solen!

 

Continue Reading

6.3.2018 – Tisdag

Idag har jag suttit så gott som varje ledig stund då Milton sov eller var nöjd för sig själv på golvet (Minou var på dagis) och bekantat mig med ett nytt bokföringsprogram som jag funderar på att börja använda. Ifall jag tycker det är bra så överväger jag att köpa det och kanske börja bokföra lite smått till hösten. Just nu sköter jag bara systers bokföring, men ett alternativ skulle vara att sköta om några småföretag till och på så vis tjäna en extra slant.

Nu vågar jag äntligen lämna Milton ensam sittandes utan att vara rädd för att han skall trilla och slå sig. Visst glömmer han att lägga ut armarna ibland och ramlar rätt på näsan, men man lär sig av sina misstag, visst?

Just det ja, så har han börjat yoga också.

 

Continue Reading

3.3.2018 – Så var det plötsligt mars

Snabbt har några dagar passerat igen utan att jag hunnit blogga och vi har redan hunnit gå ett par dagar in i mars. Det där målet jag lade om ett inlägg per dag sket ju sig ganska fort, haha. Vi har i alla fall hunnit både med det ena och det andra de senaste dagarna. Bland annat har vi varit på Hoplop med Elin och barnen, haft tacokväll hos ett par vänner i deras nya hem, varit ute med Minou efter många sjukdagar inomhus och så vidare.

Jag har också köpt mitt första par ordentliga vinterskor sedan typ lågstadiet. Var väl på tiden, kan man tycka. Förr om åren har jag klarat mig rätt bra tycker jag. Men när man ska hänga i parker i -15 grader några vintrar framåt så känns ett par vinterkängor som ett vettigt köp.

Milton har mest fått chilla inomhus eftersom han fortfarande rosslar och hostar. Men nu när det ska börja bli lite vettigare grader kanske vi äntligen kan börja vistas utomhus lite igen.

Nu skall jag packa ihop spelväskan och strax dra iväg på match. Sedan skall jag vara djurvakt och sköta stallet hos syster fram tills imorgon. Synd att vi är hemma så sent från vår match, annars hade jag fått njuta av en hel kväll ensam där ute i skogen. Nu blir det mest att traska raka vägen i säng för att orka upp till morgonstallet.

 

Continue Reading