2.3.2019 – mars

Äntligen är de värsta vintermånaderna förbi! Visst, mars är också vinter, men det känns ju ändå sååå mycket närmare våren än vad februari gör.

Nu börjar det hända saker här hemma också. Fick med hjälp av lite manskraft några möbler flyttade igår, så nu kan jag äntligen ta itu med mina inredningsplaner på riktigt. Jag har kanske nämnt att jag har en hög med IVAR-skåp som ligger och väntar på montering i vardagsrummet? Skåpen skall komma upp i matsalen och jag har en fantastisk vision om hur det skall se ut. I den visionen har jag också bytt ut matbordet och stolarna, men det är sambon fortfarande lyckligt ovetande om.

Om ni har tålamod att vänta några dagar så har jag kanske kommit lite längre på väg och kan visa er någon form av resultat. Men just nu är allting bara ett kaos som ni nog inte vill ta del av.

Continue Reading

26.2.2019 – mot Helsingfors

Godmorgon på er! Barnen är förda till dagis och jag skall strax starta in mot Helsingfors för att gå på knäkontroll. Ska bara dricka mitt kaffe först.

Hade eventuellt tänkt stanna vid Ikea på vägen hem, men tror dessvärre inte jag hinner det. Har både röntgen, läkarkoll samt fysioterapi inbokat, så jag gissar att det slukar lite för mycket tid för att jag skall hinna med Ikea innan barnen skall sökas från dagis. Kanske det får bli en annan gång… Har ju fortfarande en hög med möbler som väntar på att skruvas ihop här hemma. Inte mitt fel dock, behöver hjälp att flytta på de gamla innan de nya får flytta in!

Ha nu en riktigt fin dag hörni!

Continue Reading

23.2.2019 – När man får oväntat besök

Idag fick jag dra fram skämskudden. Det är ju inte så ofta man får oväntat besök nuförtiden, men idag fick jag det. Jag hade just lagt Milton för att sova dagssömn när det knackade på dörren. Det var två herrar från räddningsverket som kom för att göra en brandinspektion. Inte nog med att jag själv antagligen såg ut som den slitna tvåbarnsmamma jag är, med mörka ringar under ögonen och slafsiga hemmakläder på mig (okej, jag hade iaf min nya snygga träningstights, får trösta mig med det). Dessutom stank hela huset bajs efter att Milton några minuter innan släppt världens bajslass. Han har haft lös mage ända sedan han var sjuk förra veckan och stanken har inte precis varit nådig, om vi säger så… Så ni kan ju gissa om jag skämdes när jag lite motvilligt släppte in dem. Öhhhmmm, jaaaa, det luktar ju lite bajs här nu men att…. Ja, kom in, kom in! Som tur var det två riktigt sköna typer som inte verkade ta så hårt på den ”lilla” detaljen.

Ett par timmar senare kom svärmor och Minou hem med, inte en, utan två lördagsbuketter. Sånt får ju en att glömma tidigare nämnda bajsincidenter ganska fort.

 

Continue Reading

20.2.2019 – Morgondagens planer

Den här veckan har barnen varit tillbaka på dagis som vanligt, så jag har äntligen fått tid att börja ta itu med hushållet efter våra sjukveckor. Här tar arbetet aldrig slut men jag har en massa planer på hur vi ska lösa vårt största problem; alla saker som ligger överallt. Några byråer skall flytta plats och en hel hög med skåp ligger och väntar på montering. Är så peppad på att få upp mina nya skåp i matsalen! Det kommer att bli så fint, om slutresultatet ens lite påminner om visionen jag har i huvudet.

Men imorgon blir det ändå en liten paus i hemma-fixet. Tänkte hålla barnen hemma från dagis och göra något med dem istället. Först blir det tumistid med Minou då jag tänkte ta med henne på lekevenemang till bollhallen. Själv kan jag inte röra mig så mycket men de har ett sportlovsevenemang där som kallas Hopsis. En massa uppblåsta rutschbanor och klättergrejer, så jag gissar att hon kan underhålla sig själv där. Sedan blir det barnbyte så att jag och Milton får tumistid medan Minou får umgås med sin farmor. Senare på eftermiddagen får vi ännu besök av kompisarna Elin, Sigge och Charlie så det kommer nog att bli en riktigt kul och fartfylld dag!

Har idag kastat kryckorna (inomhus iaf) och fått stygnen/clipsen borttagna efter operationen också. Det känns som ett stort steg framåt i läkningsprocessen!

 

Continue Reading

17.2.2019 – Dagar som denna

Dagar som den här suger det extra mycket att vara handikappad. När man ser ut genom fönstret och nästan känner hur det våras där ute. Jag har inte rört mig mycket utanför hemmets fyra väggar på sistone och ändå inser jag nu att det gått fem dagar sen jag bloggade sist! Vart tar dagarna vägen egentligen?

Milton börjar äntligen bli bättre och ska få återvända till dagis imorgon efter en veckas frånvaro. Minou har otroligt nog klarat sig med endast lite snuva och jag själv har inte heller fått några flunssakänningar ännu. Har idag för första gången vågat lämna bort ena kryckan när jag går, vilket gett en enorm frihetskänsla. Jag kan bära min egen mattallrik till bordet! Jag kan dricka mitt kaffe i vardagsrummet istället för vid kaffekokaren. Och jag kan hjälpa mina barn betydligt bättre med en hand istället för ingen. Ännu kan jag inte bära Milton, så fortfarande är jag i behov av hjälp. But we’re geting there.

Nu skall jag fixa ihop lite kvällssnacks och äta det i soffan. Bara för att JAG KAN.

 

Continue Reading

12.2.2019 – sjukledigt + vabb

Det var väl typiskt att Milton skulle gå och bli sjuk just när jag själv är som mest handikappad. J stack iväg till Sverige på jobb söndag kväll och samma natt kom febern på besök. Tanken var ju att barnen skulle vara på dagis om dagarna så att jag skulle få vila här hemma, men nu har jag alltså haft ett rätt så gnälligt och missnöjt barn med mig hela dagarna istället. Som tur har jag haft hjälp nästan dygnet runt! Mamma har sovit här sedan i söndags och svärmor har också ställt upp trots att hon själv åkt på flunssan. Tacka vet jag familjen! Vad skulle man göra utan dem?

Idag har Milton varit feberfri hela dagen, så jag hoppas han är redo för några timmar dagis igen på torsdag. Jag märker att han börjar bli rätt så uttråkad här hemma nu. Jag med. Dagens höjdpunkt var ungefär att komma ut några minuter för ett bankärende. Det säger en hel del. Om jag ändå hade kunnat åstadkomma något vettigt här hemma så hade det känts helt okej. Men när man är beroende av att ha kryckorna fastklistrade i händerna 24/7 så känns det inte så värst givande.

Om några dagar hoppas jag kunna slänga kryckorna åt sidan och då skall det banne mig börja hända grejer här hemma. Har bland annat en hög med möbler som väntar på att bli ihopmonterade!

Continue Reading

10.2.2019 – Söndag

Minou har varit övernatten hos sin mormor & morfar i Karis så jag ska snart hoppa i bilen och köra efter henne. Hur skönt är det inte när barnet är så stort att man kan göra spontana övernattningsbesök utan att behöva en massa packning med sig!? På vägen hem tänkte vi göra ett lekstopp hos bästisarna. Milton får stanna hemma eftersom han gått och blivit flunssig. Några dagar tillbaka på dagis och genast börjar sjukstugan igen. SUCK… Annat var det för ett par veckor sedan, då mådde man.

10773500944_img_9340

10773445680_img_9422

img_1007

10773442320_img_9390

 

Continue Reading

9.2.2019 – Tre dagar in i sjukledigheten

Det är lördag och det har nu gått tre dagar sen min operation. Jag har faktiskt inte varit ut ur huset sen dess, det hade känts lite som att skjuta sig själv i foten att gå ut med kryckor på våra isiga vägar. Så jag har gjort helt som läkaren rådde mig. Tagit det lugnt i ett par dagar innan jag sakta försöker börja använda och jumppa med benet igen. Jag tog upp förbandet för första gången igår också och såren såg riktigt fina ut. Hade förväntat mig en massa vätska och intorkat blod, men inget sånt. Har dessutom dragit ner på värkmedicinen och klarat mig med förvånansvärt lite smärta. Så allt verkar nästan för bra för att vara sant i nuläget!

10783961232_img_9260-1

Men nog om operationssår. Idag är dagen när jag skall försöka ta mig ut ur huset en sväng. Hade först tänkt åka med till Helsingfors för att se på damernas match, men så tänkte jag ändå att det kanske blir lite väl häftigt att vara igång flera timmar och så långt hemifrån. Då är det inte så kul om man får värk och vill lägga sig och vila precis… Så istället får det bli herrmatch i Karis i eftermiddag. Minou som kan ta hand om sig själv får följa med, men Milton får hänga hos mormor&morfar så länge.

 

 

Continue Reading

6.2.2019 – operationsdag

Operationen idag gick bra! Vi startade från Karis redan innan kl.6 och var på plats på sjukhuset lite efter 7. Fick hoppa in i en flashig operationsdräkt och snackade kort med läkarna om själva operationen innan jag fick gå in i operationssalen strax innan 8.

Var faktiskt mest nervös över bedövningen och var på förhand helt inställd på att jag ville sövas ner. Men efter att har snackat med anestesiläkaren föll valet sist och slutligen på lokalbedövning med lite lätt sövande medicin till. Jag somnade redan innan själva operationen satt igång och vaknade först när de var klara och höll på att linda om benet. Perfekt tajming alltså! Kände inte heller av något illamående vilket många på förhand varnat för.

Nu ligger jag hemma i soffan med vad som känns som en lite kraftigare benvärk. Skall småningom ta mina kvällsmediciner och sedan hoppas jag kunna sova en någotlunda bra natt.

Är mycket glad att ha det hela överstökat, även om det känns som ett bakslag att vara halvinvalid igen när jag äntligen hade kunnat börja använda benet så gott som normalt igen. Vill också ge en stor ros till hela personalen på Dextra. Vilken suverän service och proffsigt bemötande jag fått!

Continue Reading

4.2.2019 – intensiv start på veckan

Den här första dagis-/arbetsdagen blev rätt så lång och intensiv. Vi stack iväg hemifrån vid 8-tiden imorse och var inte tillbaka förrän tolv timmar senare. Jobb och dagis – hämta barn – till Karis på handbollsträning en sväng – föra barn till barnvakt – möte på dagis – hämta barn – hem och lägga barn. Pjuh. Nu skall jag själv slänga i mig lite kvällsmål och förbereda morgondagen innan jag kilar i säng jag också.

Imorgon väntar 1,5-års kontroll för Milton på morgonen innan en lite kortare arbetsdag följer. På kvällen kommer jag att föra barnen till sin farmor och farfar på övernattningsparty och själv åka till Karis för att sova där. Skall iväg till Helsingfors på operation tidigt på onsdag morgon, så det löser sig smidigast så! Sen är det sjukledigt och soffan som gäller åtminstone några dagar framåt gissar jag.

Continue Reading