9.6.2018 – tio månader

För en knapp vecka sedan blev vår minsting tio månader och han är en av orsakerna till att det inte blir så tät uppdatering här på bloggen för tillfället (började t.ex skriva det här inlägget för två dagar sen). All den tid han är vaken är också jag vaken. Och all den tid han sover så sover också jag (förutom dagssömnen då storasystern är vaken). I stora drag. Jag har inte skrivit så mycket om hans hälsa men faktum är att han i stort sett varit konstant sjuk ända sedan december ifjol. Han har ätit tre antibiotika kurer sen dess, men de har inte riktigt bitit även om han för stunden blivit snäppet bättre.

För tillfället springer vi på blodprover och olika typer av röntgen titt som tätt för att få svar på vad som är fel. Ännu har läkarna inte kommit fram till något resultat, men jag hoppas verkligen att vi börjar få svar snart. Det är tungt att se sin lilla så ynklig och sårbar!

Det märkliga är att dagarna går rätt så bra och han är på relativt gott humör. Men på nätterna blir det riktigt illa. Han hostar ibland så han knappt får luft och blir så täppt att han inte kan andas genom näsan. Det enda vi vet säkert för tillfället är att han har försvagat immunförsvar (för lite vita blodkroppar) och aningen för lågt hb. Men vad som orsakar det är oklart.

Annars utvecklas han i väldig fart. Han har nu fem tänder, sjätte på väg igenom vilken dag som helst. Han kryper i hiskelig fart och promenerar stadigt på längs möblerna. De strategiska måtten såg ut så här på rådgivningsbesöket för dryga två veckor sedan:

  • Längd: 71,5cm
  • Vikt: 8330g
  • Huvud omkrets 46cm

You may also like

7 kommentarer

  1. Åh så tragiskt! Det måste skära i hjärtat att se hur han är sjuk utan att kunna göra det. Hoppas orsaken hittas snart och att det går att åtgärda.

  2. Hej, måste bara säga det fastän det inte är något man önskar å höra. Har ni tänkt på om det kan vara något i innomhusluften i ert hus?
    Vår lilla var ‘hela tiden’ sjuk med allt möjligt, hittades inte vad som var fel. Och just nätterna var jätte illa! Täppt, slemmig, hög puls och hjälpmuskulatur i användning, ont i magen etc. Symptomerna blev värre och värre, fram till han var lite över 1 år gammal.
    Efter alla undersökningar på lillis utan svar undersökte vi huset. Och då kom det fram att det var mögel i huset. Vi flyttade ut med detsamma och long story short, nu är vi alla friska (vi föräldrar hade också symptom, men inga svåra & tydliga). Lillis reagerar ifall vi vistas i ställen med dårlig inomhusluft, men annors begränsar det inte vårt liv mera. Vi e så glada för att det kom fram o att vi flyttade ut med detsamma (dock inte ngn lätt sak; 1 år bakom oss med 5 flytt, hela den tiden dubbla bostadskostad + rättsak mot förra ägarna). Och otroligt tacksamma för att ingen av oss blev kroniskt sjuka av det här! Och för att vi nu får leva friska!

    Jag hoppas värkligen det inte är samma som hos oss, och att ni fort hittar vad det är och får hjälp! Men kunde inte låta bli att nämna denna sak.
    Massor med styrka åt er, vi vet att det är ett helvete när ens barn är sjukt och man inte kan hjälpa och när man inte vet vad som är fel!

    1. Har faktiskt inte tänkt på det eftersom både sambon & svärmor är extremt känsliga och de inte reagerat. Det är dessutom ett stockhus och de brukar ju inte ha mögel på samma vis som nyare ”plasthus”. MEN det är absolut värt att kolla upp, för den tanken har inte ens slagit mig då ingen annan haft några symptom. Tack för din kommentar!

    2. Taket är bytt för par år sedan och inomhusluften är tydligen kollad, så tyvärr verkar det osannolikt att problemet ligger där 😔

  3. Ifall det är svårt att hitta vad det är och du är villig att testa en metod som inte läkarkåren nödvändigtvis tror på, men som många fått hjälp av och inte är farlig på något vis, så rekommenderar jag att besöka Din Hälsa och gå på bioresonans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *