9.1.2014 – Att skrämma slag på någon

Nästa vecka åker mamma & pappa till södern och då kommer jag att bo hemma i Karis för att ta hand om Molly hela veckan. Har sett henne väldigt lite på sistone, så ser fram emot att få tillbringa lite tid med henne då. Saknar min lilla hårboll hela tiden, men tyvärr så kommer jag nog aldrig att flytta henne till Ekenäs. Hon trivs så himla bra där hos föräldrarna och jag vet att hon inte kan bli bättre omhändertagen.
 
 
Hon höll förresten på att skrämma livet av mig imorse. Eftersom vi var hemma rätt sent från vår handbollsmatch i Helsingfors igår och jag skulle till bokföraren imorse, så sov jag i Karis inatt. Under frukosten låg hon under matbordet och jag skrapade på henne med fötterna som vanligt, sedan gick hon iväg och jag såg henne inte mer. Kastade en blick för att se om hon låg på nåt av de vanliga ställena och vilade innan jag gick upp för att göra mig i ordning. Ingen katt någonstans. Tänkte inte mer på det.
Går upp. Sminkar mig. Plockar fram kläder… När jag sedan står vid sängen och skall klä på mig kläderna jag slängt fram hugger något mig plötsligt i foten. Hoppade högt av rädsla och höll på att lägga tungan i halsen. Där hade den lilla filuren legat och lurat på mig helt tyst bakom sängkappan, tills hon fick chans att hugga! Hahha! Man kan ju inte bli arg på henne heller, det lilla grynet. Men där skrämde hon mig allt!
 

You may also like

Inga kommentarer

  1. Föräldrarnas katt brukar ibland ligga å lurpassa under trappan å hugga tag i fötterna när man går förbi, då brukar man oxå kunna bli ganska skraj 🙂

    Svar:
    Hahha! Dom är ju så söta att man inte kan bli arg heller. Fast hade det varit en människa som skrämt mig så hade jag nog dängt till honom/henne ett varv, hatar att bli skrämd 🙂

    Linda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *