5.8.2015 – att resa utan barn

Som jag gissade var det någon som hade något att invända angående min Berlin resa förra helgen. Det här med att lämna bort små barn till barnvakt verkar vara ett känsligt ämne, så jag hade väntat mig en massa påhopp. Men det kom faktiskt bara en kommentar (anonym såklart) som ifrågasatte att jag lämnade min 3-månaders bebis hemma.

Så här löd kommentaren: Hej! Vad har du för åsikt om den rekommendationen att man kan lämna ett barn ( övernatten) enligt ålder? Dvs 1år = en natt, ex 3 mån = 3h

Mitt svar på detta var att jag tycker det är total bullshit. Men nu vill jag gärna höra lite av era åsikter om saken. Och gärna argument om varför du tycker så. Sen skall jag också argumentera varför jag tycker som jag gör!

image

Och så försöker vi respektera Kristas och Malins fredstecken och hålla en vänlig ton, visst?

You may also like

Inga kommentarer

  1. håller så med dig , det är bullshit!! Skulle jag ha möjlighet skulle jag också gärna vilja komma mer hemifrån utan barn. Tror int precis Minou mera kommer ihåg att mamma var i berlin;)

  2. Det beror väl lite på om man ammar eller inte. Jag hade inte åkt ifrån mina barn en längre tid då de var tre månader. Deras pappa hade nog bra klarat av att ta hand om barnen men mina bröst hade inte mått så bra.. 🙂 Klart det går att pumpa men hade ändå känts lite onödigt för mig.

    1. Varför är det skillnad om man ammar eller inte, om barnet tar flaska och får i sig riktig modersmjölk den vägen? Många barn ammas aldrig och får bara ersättning ända från födseln utan att ta skada.

      1. Nu missuppfattade du nog min kommentar. Jag hade överhuvudtaget ingen mening att det skulle uppfattas som att amning är det ända rätta. Jag menade som jag skrev att jag inte hade velat åka bort för att jag tyckt att det varit jobbigt med amningen. För att jag ammade. Hade inte kunnat koppla av och tyckt att det var jobbigt att pumpa. Så jag tänkte mest på saken ur mitt eget perspektiv som mamma.

        1. Okej, uppfattade nog ganska långt att det var ditt eget fall du syftade på! men tyckte bara det lät konstigt då du sa att det beror på om man ammar eller inte. Som om det skulle vara mer okej om man inte ammar 😊

      2. Ja, det var kanske lite tokigt formulerat. Ingen skillnad för mig hur barnet får sin mat 🙂 Men lite lättare för en själv är det ju nog säkert att komma iväg ifall man inte ammar 🙂

        1. Ja, att inte måsta hålla på och pumpa hade ju nog varit betydligt skönare, men det är väl smällar man får ta om man vill åka iväg men ändå hålla igång mjölkproduktionen 😊

  3. Det beror väl också på vem som är barnvakt!?
    Mina barn har tidigt varit ofta och mycket med sina mor- och far föräldrar.

    1. Det är klart! Skulle ju aldrig lämna henne till någon ”okänd” som varken jag eller hon känner sig bekväm med. Men liksom dina barn är hon ofta med sina mor- och farföräldrar, och är precis lika nöjd med dem som med mig.

  4. Här tycker jag som med allt annat som har med moderskap att göra att var och en gör precis det som känns bäst och det ska alla andra skita! Jag själv är så blödig och faktiskt ganska fånig då det gäller att lämna mina barn så jag skulle inte ha klarat det. Valter blir ett år nu och har aldrig haft barnvakt. Jag avundas dig som har så avslappnad attityd och kan fara! Jag skulle också vilja vara likadan!

    1. Jamen det har du rätt i, att var och en känner sitt barn bäst och vad man gör ska andra skita i! 😊 (så länge det inte är frågan om vanvård).
      Jag tror bara inte att barnet kan ta skada i så ung ålder av att jag är borta från henne en stund, hon minns det ju inte ens antagligen nu längre, ett par dagar efter! Tror det bara är nyttigt att de lär sig vara nöjda i andras sällskap också.

  5. Känner igen mig! Lämnade min lillgrabb hemma (4månader) med mannen i huset och åkte med girlsen till Stockholm för en dag – dvs. en dag i Stockholm & två nätter borta. Jag hade bunkrat upp med mjölk gott innan och pumpade under dagen i Stockholm (lite komiskt nog att dra fram bröstpumpen på PUBs damtoalett) men det fungera!
    Finns alltid de som har olika åsikter än en själv, men mitt stöd & förståelse får du fullständigt! Hoppas resan var lyckad!
    ps.men visst saknade man sitt lilla gryn, det gåt inte att ta miste på 😉

    1. Det låter ganska exakt som min resa! Kändes ganska komiskt att stå inne på restaurangtoaletterna och pumpa mjölk 😂 men bra gick det!
      Klart man saknar sin bebis och har dem i tankarna hela tiden ändå, men inte på något ohälsosamt sätt tycker jag.

  6. Har själv gjort så med 2 barn, gick hyfsat för mig. Brösten ömmade och tankarna flög iväg. Barnen mådde bra hemma med pappan och mjölk fanns. Tycker att man ska känna efter själv. Mina barn är nu större och sover ofta borta utan problem, så inga men tycks de ha fått. Vi är viktiga med natt rutiner… alltid lika var man än är. Kramas, säga gonatt och gosiga trasan m.m. Allt detta kan göras av andra och via telefon. Så inga konstigheter tycker jag

    1. Jag tror också att den som ”lider” mest är mamman själv 😊 så länge barnen är med folk de känner sig trygga hos ser jag heller inget problem att ha dem borta över natten, varken som små eller som lite äldre.

  7. Jag är av den åsikten att var och en gör som den känner bäst, alla barn är ju olika, men själv hade jag nog inte klarat av att lämna mina döttrar vid 3 månaders ålder och resa bort. Av många orsaker, men även för jag tror att barnen behöver ha sin trygga mamma (och pappa) där då de är riktigt små Eftersom jag inte annars heller reser så mycket hade det också känts konstigt för mig att åka bort på resa då jag just fått ett litet barn. Vår dotter blir just 1 år och 3 månader och kommer första gången vara borta över natt (två nätter). Det känns relativt ok för mig, men vår situation är ju den att våra barn inte har möjlighet att umgås så ofta med de som oftast är barnvakter.

    1. Det är klart att det beror på hur barnet är till sin natur. Om Minou hade varit väldigt mammig och bara nöjd i mitt sällskap så hade jag ju aldrig åkt iväg och lämnat henne. Men hon är ett väldigt nöjt barn, så jag såg inga problem i det. Dessutom vill jag inte att hon blir en unge som bara mamma duger åt, så tror det är bra att vänja henne med andra redan från början så att det blir naturligt för henne 😊
      Men om man som förälder inte känner sig bekväm med att lämna bort sitt barn så ska man ju absolut inte göra det!

      1. Jag förstår din tanken, men jag tror åter att man nog hinner vänja barnet med det i en senare ålder också. I mina ögon är de ju rätt små när de är tre månader ( jaaaa jag har ju glömt hur de är i den åldern 🙂 ). Mina barn har nog hängt mycket med oss föräldrar då vi helt enkelt inte har så många andra de så där hur som helst kan hänga med och bra duger både mor- och farföräldrar samt andra bekanta åt den äldre (3,5 år). Åt den yngre med det lilla hon varit borta från oss, men det har än så länge ute varit så mycket. Ska bli intressant att se hur hon hanterar två dagar och två nätter med mommo och moffa. Och för att inte tala om dagisstarten om två veckor!

  8. Detta helt i välmenande anda..bara min åsikt. Fysiskt tror jag ett barn klarar flaskmatning trots att van att ammas men hur reagerar barnet på detta psykiskt?.plötsligt kommer inte mamma?…stress hos spädbarn behöver inte synas tydligt utanpå direkt. Det händer mycket på utvecklingsfronten varje dag i en 3 mån bebis liv….så jaa..jag skulle nog hålla mig till de där 3 timmrna till barnet är lite äldre o skulle int våga riskera amningen (plus att jag int sku klara att lämna över mer än kort stund ;))..de flesta rekommendationer finns ju nog av en orsak oftast baserat på lång forskning. Detta är min åsikt och vad jag tror..men önskar fortfarande att du hade en fin resa och att amningen hölls igång så att säga. Allt gott till dig och söta Minou! 🙂

    1. Hon är van att ammas, men också van att ta flaska från förr (det är ju inte som att hon fick äta från flaska första gången när jag var borta). Första gångerna vi flaskmatade henne var det jag som gjorde det och sedan hennes pappa. Och nu har hon ätit från flaska flera gånger i veckan, typ en måltid per dag. Oftast då jag är och tränar (då är det hennes farmor eller mormor som håller och matar henne) eller ibland då jag känner att jag inte har tillräckligt med mjölk för att hon ska bli mätt. Så detta kom alltså inte som någon chock för henne.
      Ännu går allting bra med amningen och hon är precis lika nöjd som innan, så tror inte hon tagit någon skada av min frånvaro 😊

  9. när min pojke var 3 månader hade jag inte kunnat resa bort en helg. För honom var amningen så mycket mera än bara mat, drt var ofta det ända som lugnade honom o gav honom tröst. Jag skulle inte själv heller ha kunnat njuta av resan utan tankarna hade hela tiden varit hos honom.
    För mug var oxå amningen viktig och jag hade inte velat riskera den genom att vara borta flera dagar.
    Eftersom vår situation var så här är jag nyfiken hur det går att ”koppla bort babyn” o åka iväg – med det här menar jag absolut inget illa utan är fascinerad att det går att vara så.
    Sen är jag oxå nyfiken pä hur det gock för dina bröst (sprängdes de?) och om du tycker att det har påverkat amningen negativt?

    1. Föräldrarnas närhet sänker bl.a pulsen hos barnet..så det är inte bara det man ser ”utanpå” som sker i barnets kropp..

    2. Då är det ju en helt annan sak ja, om man har en stressad baby som behöver bröstet för att finna ro. Men Minou är som sagt en väldigt nöjd bebis och jag tar henne aldrig till bröstet annat än då hon skall äta. Är hon någon gång lite ledsen så går jag omkring med henne i famnen och pussar och kramar på henne, och det räcker för henne.
      Det är klart att det inte går att koppla bort babyn helt, längtan och tankarna är ju där hela tiden, men inte så att jag inte kan njuta av tillvaron på annat håll. Dessutom visste jag ju att hon var nöjd och glad där hemma, och jag litar fullständigt på att mina föräldrar tar/tog bra hand om henne.
      Amningen har inte lidit, hon tar fortfarande bröstet bra. Förutom då det är ”tomt” och inte kommer mjölk på en gång, då blir hon otålig 😊 men det har inget med min resa att göra, det började minska redan innan.
      Och jo, visst spände brösten imellan, men då var det ju bara att gå och pumpa, så ingen panik med det 😊

  10. Jag skulle nog inte ha lämnat mina barn när de var tre månader gamla. Dels för att jag sku ha sakna ihjäl mig o dels för att jag inte sku ha orkat pumpa brösten så ofta en 3 mån. baby äter (2-4 h mellanrum). Dessutom tror jag så som någon annan redan skrev att babyn behöver sin trygga mamma. MEN jag tycker också att alla får göra som den vill o jag dömer ingen för dess val! Jag ville svara eftersom du frågade efter åsikter!

    1. Kändes inte som något större problem att pumpa tyckte jag, det fanns oftast någon toalett i närheten där jag kunde gå in, även om det kändes lite fånigt 😊
      Mammans trygghet kan nog inget säkert jämföras med för en så liten, men vet också att hon känner sig trygg och nöjd hos sina mor- och farföräldrar. Så tror inte det gick någon nöd på henne.

  11. Min åsikt är sådan!

    Om man som nybliven mamma känner att man behöver en paus från vardagen. Då skall man ta den. Idag är det så mycket måsten och plikter och dömmande blickar som tar musten ur en. Alla andra vet alltid bäst och nan själv gör alltid fel. Som mamma vet man BÄST själv. Att bli mamma innebär lika mycket bullshitt prat som det pratas höstmänniskor imellan tycker jag!! Alla andra vet bäst alltid 😁
    Om jag övergår till mig själv trots att det inte hör till frågan.
    Så hade jag aldrig klarat det, trots att jag kanske hade behövt det (kolik).
    Du är en fin mamma Linda, om du sedan skulle vara borta tre veckor eller bara vara hemma❤️

    1. Tack Malin, snällt sagt 💜 som du säger tror jag också man vet bäst själv vad som är okej att göra och vad som inte är det. Och ja, folk är verkligen duktiga på att dömma andra, men som tur tar iaf inte jag åt mig så lätt av sånt.. 😊 och det hoppas jag inte andra gör heller!

  12. leo var knappt en månad då han var övernatt hos farmor och hon njöt så att ha honom där (han sov hela natten redan då och vaknade först halv nio på morgonen) vi var o fira Mika som fyllde 30 och det hade vi planerat redan före Leo föddes, började direkt spara mjölk. Många tycker att då man blir mamma så ska man vara där 24h med babyn men när ska man få den där egna tiden då? Min man var med dottern ensam på sjön också då hon var några månader och det gick hur bra som helst fast inte jag var med. Tycker att det var strongt av dig då det är första barnet och du lämnade henne hemma. Alla barn är inte lika och mina har aldrig fått någon trauma av att vara ifrån mig. skit prat blir det alltid och synd att det finns så petnoga människor som inte kan låta bli att kommentera för att de aldrig skulle lämna sina barn hemma!

    1. Hela nätter vid en månads ålder, shit vad najs! 😊 då är det ju verkligen ingen panik att lämna bort, med tanke på den som skall barnvakta. För att stiga upp på natten och mata är ju kanske det tyngsta, för den som inte är van.
      Jodå, folk har nog lätt att döma andra, speciellt på nätet där man kan vara ”anonym” bakom sin skärm 😊 men här har tonen ändå hållits god tycker jag, och det är jag glad över!

  13. jag har 2 barn o kan säga att jag aldrig skulle klarat av det, oberoende olika rekommendationer hit och dit. den psykiska delen av hela arrangemanget skulle inte fungera för mig.det är ju jobbigt redan att föra barnen på dagis. tror dock inte att det far någon skada på barnen om mamman eller pappan inte hela tiden finns där.

    1. Jag känner också att dagis skall bli jobbigt, men då lägger man ju över sitt barn i okända människors händer! Med mor- och farföräldrar känns det ändå tryggt.

  14. Vårt barn var första gången borta vid halft år. Tyckte de var passligt då, sku inte ens ha viljat lämna bort henne övernatt före det men då kändes hon passligt ”stor”. Dessutom ammade jag ännu vid 3 månader men sku inte lämnat henne fastän hon skulle ha tagit tuttflaska. Tycker helt enkelt hon var för liten då o vi ville ta hand om henne själva 🙂

  15. har inga barn så ja har ingen allmän åsikt om detta. mer än att jag har tänkt mkt på det här med föräldrars ”egentid” som verkar öka och öka. minns inte att min mamma skulle ha krävt nån egentid då jag var liten, alls. nu tror jag att alla mår bra av egentid, även jag senare, absolut! men det är så himla mkt, så ofta, varje dag….. inte bara ”en gång i månaden middag med the girls” utan varje dag nånting, verkar mest vara för att slippa ungarna???
    jag hoppas och ber om att jag ska VILJA vara med mina ungar, hela tiden för alltid..

    1. Egentid i nån form tror jag alla behöver för att orka och kunna vara den bästa mamma man kan vara. Om det sedan är en gång i veckan eller en halv timme varje dag. Själv har jag barnvakt 3-4 gånger i veckan på ett par timmar, så att jag själv kommer iväg och tränar. Skulle jag inte få träna skulle jag antagligen bli deprimerad. Så tror nog också dessa små ”egentider” är viktiga.

      1. Wow, jag hoppas verkligen att du alltid vill vara varje sekund per dygn med dina ungar. Lycka till! Själv hade jag gått sönder o fått ännu värre förlossningsdepression om jag inte hade fått en liten stund för mig själv när hon hade sin allra värsta period och gallskrek från morgon till kväll. Att duscha ifred räknas t.ex. som egentid för mig… Men visst, som sagt, lycka till sen när du har egna barn. Hoppas de inte har kolik eller magknip eller annars bara är arga hela tiden.

  16. Jag håller nog med de flesta här, jag skulle inte ha åkt iväg över en hel helg med så litet barn hemma. Först och främst, som pnga säger, ammar jag. Jag kunde/kan varken med dottern eller nu med sonen pumpa ut nåt i förväg, fick hålla på i två dagar för en måltid med dottern vid 4-5månader, när jag skulle på lunch till grannstaden! Dessutom mår jag och barnen bra av närheten, myset. Ibland är det bara jag somkan lugna fastän barnens pappa är hemma. Självklart kan barnen ,ysa och få närhet av sina mor-farföräldrar men nja det är ändå jag som mamma som vet bäst vad mitt barn vill,behöver, saknar m.m.
    Jag kan nog ibland önska få komma ut utan barn, men då handlar det om att få gå på stan en stund själv…visst kannjag längta bort för en helg men känner ändå inte att jag varken vill/kan vara borta så länge, inte än!
    Sedan håller jag med med föregående kommentar, det där med egentid verkar vara lite överdrivet nu. Varför måste man ha egentid direkt man fått barn(menar inte dig utan i allmänhet)? Har man alltid haft behov av egen tid innan också? Längtar man inte efter mys med baby och kan ”stå ut” den korta tid det gäller när barnen är små? Bara en allmän fundering.

    Varje mamma vet nog bäst. Ditt val var att åka iväg en helg och kändes det bra för alla involverade så är det väl inget mera att diskutera. 😉

    1. Då är det knepigt att som ammande åka bort om man inte får det att fungera med pumpen, det förstår jag fullständigt!
      För mig handlade denna resa inte alls om egentid, utan om att träffa sina närmaste vänner som endast samlas och ses allihopa 1-2ggr i året. Egentiden får jag som jag nämnde i en tidigare kommentar då jag tränar några gånger i veckan. Sen är ju kanske mitt fall inte helt samma som många andras heller då jag är ”ensamstående” typ 5 av 7 dagar i veckan, så går miste om mycket av den där lilla hjälpen med att ha i famnen, byta blöjor etc någon gång under dygnet annars.

  17. Jag tror det gör jätte gott för en som mamma och gör att man orkar vara den bästa möjliga mamman om man får komma bort lite. Skulle släkt o dylikt bo närmare skulle jag gärna gjort/ göra något liknande 🙂 nu har vi ju ingen här, så vi får göra det bästa av det :-). Dessutom är det ju lättast tycker jagdå bebisarna är så pass små då kan man lättare lämna dem hos någon annan än då de är äldre o börjar sakna mamma/pappa.:-)

  18. Ja-a, vad annat kan man säga än att: – Välkommen till ”mammaskapet” från och med nu är det ingen skillnad vad du gör eller hur du gör, vad du tänker eller hur du tänker…alltid, alltid någon som kommer att ha åsikter! Vilket i sig är väldigt intressant för man känner väl själv sitt eget barn bäst, men plötsligt vet andra också exakt hur man borde och inte borde göra med ert barn.

    Såhär är det för oss.
    (Efter detta kommer jag att klassas som världens sämsta mamma, men det bjuder jag på)

    1. Jag ammade mitt första barn i hela 3 veckor, sedan gav jag upp, eftersom mjölken tog slut, barnet var onöjt (på grund av hunger, märkte vi senare) och för att min rådgivningstant sa exakt såhär: – Sen då väggen kommer emot och det känns som att du inte klarar av att sitta mitt i natten med bröstet framme och det inte blir till nåt, då ger du upp och ger ersättning. Så så gjorde jag. Gav ersättning den natten då väggen kom emot. Ungen sov hela natten. Inga problem.

    2. Båda barnen har varit mycket onöjda i sina babyskydd. Då vi skulle byta till nästa modell (ryggen i färdriktning) så var de båda onöjda, gallskrek, varje gång vi åkade bil. Så vi tog beslutet att vända stolarna, ansiktet i färdriktning. Barnen tystnade och det gick smärtfritt att åka bil.

    3. Båda barnen har varit övernatt hos sina mor- och farföräldrar vid 2 månader. De har klarat sig fint. Ser inte att de skulle ha fått några men av det.

    Vet du hur många gånger vi har fått höra om allt detta? Jo, många. Men, vi som faktiskt är föräldrar till våra barn, vi kan dom, vi vet dom. Vi känner dom!

    Vad jag vill få sagt i denna himla långa text är följande:

    Du/ni ska göra exakt så som det känns bra för er, för ingen skillnad hur ni svänger er så kommer ni alltid att ha rumpan bakom. Det kommer alltid att finnas åsikter…

    Hoppas du kom ihåg att njuta av din lediga helg och att du hade det roligt!:-)

  19. Delade åsikter kommer det att finnas om detta ämne oavsett om barnet är några veckor eller flera år gammalt. Vi åkte för första gången till södern på tumis med Robbe då Moa var 2 ½. Då var hon hos fammo och fafa och det fanns förstås de som tyckte att det var synd om henne när vi ”Lämnar” henne. Ööh.. alltså det är ju inte precis så att vi lämnade henne ensam hemma.
    Dessutom tycker jag att det är ytterst viktigt att barnet får knyta kontakt sill sina mor/farföräldrar/annan viktig familjemedlem utan att föräldrarna är närvarande. Det blir en helt annan stund då barnet får vara där ensam med dem och de har sina egna ”juttun”.
    Sen är det ett jäkla tjat över att mamman skall vara närvarande med barnet 24/7. Men PAPPAN DÅ!? Fast barnet inte fysiskt vuxit i hans kropp och han inte har mat i sina bröst så borde pappan vara lika närvarande och lika trygg vuxen som mamma. Många män jobbar ju tyvärr (som din) och är borta flera dagar i sträck men annars tycker jag att pappa borde vara en precis lika viktig människa som mamman. Tack för mig.

  20. Vi människor är så olicka endel kan lämna och endel kan inte lämna det har med känslor att göra. Mitt son är snart 4 år och jag har inte ännu kunnat lämna han ens en natt ☺️☺️ jag klarar alldrig av att lämna honom ännu. Jag önskade att kunna lämna honom och ha några dagar egen tid men nej de går inte i min mammas hjärta.

  21. För mig har det varit superviktigt att Jon (2,5 år) har många vuxna personer som han känner sig trygg med. Vi har haft turen att ha många morföräldrar i regionen, och han har spenderat många nätter där, med start från det att han var nio månader (före det var det endast tex en eftermiddagen eller några timmar). Om det skulle hända oss något så känns det tryggt att veta att han kan bli omhändertagen av vuxna personer som älskar och känner honom.

    Det har aldrig varit särskilt svårt för mig att lämna honom, visst, det är klart att jag saknar honom men mest av allt njuter jag av att få göra vad jag vill exakt då det faller mig in. Jag tycker också det är en mor- och farförälders rätt att få umgås med sitt barnbarn på tumis. De älskar det, Jon älskar att vara med dem (han frågar ständigt efter mofa och undrar när de ska fara till parken) och jag älskar att få fokusera på mig själv.

    Jag vill ännu tillägga att jag älskar att umgås med Jon och tiden då hela familjen är tillsammans är underbar, men det betyder inte att vi alla tre skulle ha behov av att leva på skillda håll ibland.

    1. Sista meningen blev fel, jag menade: men det betyder inte att vi alla tre INTE skulle ha behov av att leva på skillda håll ibland.

  22. Aldrig kommenterat tidigare men kan nu inte ”hålla” mig. Hur man som mamma än gör är det alltid någon som vet och kan bättre; så välkommen till ”mammalivet”. Min åsikt är följande: gör precis så som det känns bäst att göra. Ingen annan känner ditt barn som du själv gör. Jag har gjort precis på samma sätt; vi var på ett förlängt veckoslut när vår dotter var 4 mån. Ingen tog skada av det. Från tidig ålder har vi lämnat våra barn över natten hos trygga mor/far föräldrar som vi litar 100 på. Är så viktigt att barnen vänjer sig med andra samt upplever trygghet med andra vuxna. Har mycket svårt att förstå hur man aldrig skulle få njuta av egen tid eller tid tillsammans med mannen/frun även efter att man har fått barn. Oberoende om det sen är en natt i månaden, ett par timmars träning i veckan eller en kort promenad. Det som skrämmer mig mest är att man som mamma förväntas helt och hållet att säga upp sitt eget liv; jag tror inte det kan vara bra varken psykiskt eller för orkens skull. Våra barn är nu redan i skolåldern och har visat sig vara två trygga personer med ett fint nätverk av vuxna omkring dem som barnen och vi litar på. Så fundera inte mera på detta utan gör så som du anser det vara bäst för din lilla familj. Stora dagisgrupper var okända mäniskor, som under stress ,skall ta hand om våra barn; är en helt annat diskussion som man kanske borde mera fokusera på än att hela tiden ha åsikter och skit prata bakom ryggen om andra mammor; om de lämnar eller inte lämnar bort sina barn till trygga mor/farföräldrar ..:) Tack för en fin blogg & du har en otroligt söt dotter!

  23. Beror ju mycket på barnet,vissa är ju så mamis. Jag slutade amma efter 2 månader med båda mina söner,men jag var sån hönsmamma så jag var aldrig borta mer än några timmar. Inte för att sönerna inte skulle klara av det,utan JAG skulle inte 😛

  24. Jag har en son på 4 månader och går så i samma spår som dig! Han har varit över natten hos sin mormor redan två gånger. Mina bästa vänner har tagit hand om honom två gånger då jag haft det jobbigt och sen har både farmor och mormor varit med honom några dagar nu som då. För att DE VILL vara med honom. De vill oxå finnas i hans liv!

    Sen så vet jag inte om jag sku klara av att vara så långt borta som i ett annat land men absolut kan jag ge över min son en natt eller två till mor- och farföräldrar för att själv göra nått skoj. 🙂 klart jag saknar honom då jag är borta men jag vet ju att han har det bra!

    Och en mamma vet nog när man kan och inte kan lämna sitt eget barn 🙂 hoppas du hade en fin resa! Berlin är en fantastisk stad!

  25. Efter att ha läst igenom kommentarerna här så kan jag inte låta bli att undra ifall de olika åsikterna speglar hur mamma är som person mer än hur barnet är som person? Och om så är fallet bertyder det inte då att man som mamma trots allt prioriterar sitt eget välmående högre? (än barnets? i all välmening förstås) Exempel: ”Jag skulle aldrig ha kunnat lämna bort xx… ” Säger inte det mer om mammas behov än barnets?

    Hur som helst, jag tror personligen inte att det här påverkar barnen, uppfostra era barn till självständiga och trygga individer så skall de nog klara sig bra i livet, oavsett vem som sett efter barnet då mamma och pappa gjort något annat 🙂

    1. För mig handlade det nog kanske mera om att jag inte var redo då ännu. Jag kände att jag visste bäst vad min pojke behövde. Medan jag nu inte har alls något problem med att lämna bort honom. Han är nu 2år och 4månader. ☺️

  26. Vi längtade efter ett barn i sex långa år! Efter tre missfall och ett antal IVF-behandlingar fick vi tillslut vår efterlängtade dotter! Nu är hon två år och har ännu inte sovit över hos någon annan. Mor- och farföräldararna sköter henne ibland några timmar, så vi kommer ut på restaurang eller bio. Vi hann resa mycket med mannen på tumanhand och nu är det familjelivet som gäller. Vi har inte haft behovet att resa utan henne, men kan tänka mig att vi kunde göra det om några år. Jag förstår fullständigt hur du resonar kring frågan och att du är en bättre mamma åt Minou, när du får din egen tid på gymmet eller med vänner regelbundet. Jag tror att en lycklig mamma betyder ett lyckligt barn!

  27. Jag tycker du är modig som vågade åka. På något sätt trot jag ju att jag är helt oersättlig för mina barn vilket oftast inte alls stämmer. De klarar sej bra med andra fina vuxna utan minsta psykiska men, det är nog jag som är hispigast. Och då är jag inte någon hönsmamma ens. Hubbe var nästa 8 mån när han var övetnatten hos sina farföräldrar första gången och det gick hur bra som helst. Jag ammande nog då ännu och hade bara pumpen med på bröllopet vi var på o hade, precis som du, fryst in mjölk tidigare. Jag tror också starkt på att alla familjer själv gör så som de är bäst för dem och deras barn! Hur kan det vara så svårt att inte kommentera negativt när andra gör på ett annat sätt en själv!? Det är lika bra att lämna birt sin baby vid 3 mån första gången som att göra det när hen är 3år! Allt beroende på hur det känns för de inblandade parterna. Och tänk att i de flesta andra västländer, förutom i norden, så tar mammaledigheten slut då babyn är tre-fyra månader. Och de lämnas sen med nannys eller liknande. Och inte blir det nu psykiskt ostabila vuxna av alla dem heller.

  28. Kikar in på det här inlägget av REN NYFIKENHET, och shit så många kommentarer du fått! 😀 Känsligt ämne, som det mesta då det gäller barn och föräldrarskap.

    Min mening är att JAG aldrig skulle ha klarat det. Jag var helt instabil flera månader efter förlossningen. Molly däremot skulle säkert ha klarat sig.
    Molly har hittills bara varit hos mormor och morfar när vi behövt barnvakt. Hon sov över där första gången vid 11 månader. (Min man har bara sin far i livet, och han är 94 år, därav bara mormor och morfar som barnvakter) . Och jag tror nästan att det är viktigare att ha några riktigt trygga vuxna i barnets liv. DÅ är det inte hela världen om man åker bort en natt eller en helg. Men flänger man runt varje vecka på olika saker, och lämnar barnet hos olika kompisar varje kväll, så kan det vara mera ”skadligt”. Så tror jag. Molly är nog så trygg hos sin mormor och morfar så det är nästan som att vara hemma.

  29. Alltså har inte barnen någon far? Pappan är minst lika viktig som mamman, och även han kan ge barnet närhet ifall han/hon behöver det.
    Jag mådde så otroligt dåligt efter att vår dotter föddes så det var hennes pappa sin skötte henne mesta delen av tiden. Alla har dock inte turen (eller oturen) att ha pappan hemma så länge som vi hade, men oavsett så tycker jag barnet skall kunna vara med pappa en natt eller två ifall mamman åker bort.
    Var själv på kryssning när My var ungefär en månad. Hon var med sin pappa och allt gick finemang! Hon hade börjat få tuttflaska en tid före då jag fått mjölkstockning och mjölkproduktionen började sina.. Men pumpade på båten och alla mådde bra.

    My är en jätte nöjd tös och hon har inga problem av att skötas av andra. Vi var på en veckas resa till London i sommar när hon var 10 mån och hon sköttes av famo och fafa. Nöjdare unge den veckab får man leta efter 😉

    Men som med allt så beror det absolut på barnet, behöver barnet mycket närhet eller har kolik kanske en resa är så bra.

    Men min poäng är alltså; varför inte lämna barnet med sin pappa? Känns så hemskt att pappan alltid ska glömmas bort..

    1. Nämen absolut, pappan är ju exakt lika viktig och bör vara lika delaktig! Jag utgick bara från mitt eget läge där pappan inte är hemma så ofta. Minou ser nästan sina mor- och farföräldrar oftare än sin pappa för tillfället, så då måste det ju gå lika bra att lämna henne med dem över natten som med pappan i vanliga fall! Folk fokuserar faktiskt allt för mycket på mammans roll, pappan är precis lika viktig, även då de är så pass små som 3mån.

      1. Ja, ibland känns det som att det enda som andra anser duga åt barnet är dess mor… Det sägs ju att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn, och jag tror på det. Att ett barn skall känna sig tryggt med andra än bara sin mor.
        Och vad skulle man göra utan barnets underbara mor/farföräldrar? 😉

Lämna ett svar till Jill Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *