5.11.2014 – Att plussa

De första tecknen dök upp under veckan i Grekland. Plötsligt drabbades jag av ett konstant svagt illamående och tappade all matlust. Tänkte inte så mycket mer på det förrän det hållit på i några dagar. Flygresan hem mitt i natten var värst. Mådde grymt illa och kunde inte somna på grund av de obekväma flygplansstolarna. Men överlevde, såklart.

Dagen efter att vi kom hem gick jag och köpte ett par graviditetstest. Väntade till ännu därpå följande morgon innan jag tog det första, det rekommenderas ju i anvisningen att man skall göra det på morgonen för att få säkrast resultat. Tog testet, och fick nog en liten chock när det visade positivt. Kan inte säga att jag hoppade av lycka, men var inte ledsen över det heller. Mest chockad. Tog dock inte så många dagar innan chocken sakta gick över i glädje. För säkerhets skull tog jag ännu ett test några dagar senare. Också det positivt.

imageTvå linjer = positivt

Eftersom jag inte hade någon aning om hur långt jag var fick jag en tid för ultra knappa två veckor framåt. Den 19.9 fick jag på skärm bekräftat att visst var jag gravid, i vecka 7+2. Att se ett litet knyte på skärmen, om än bara 1,14cm stort, fick mig första gången att fatta på riktigt tror jag. Och samtidigt känna en äkta lycka och förväntan över det hela.

De här veckorna präglades av tidvis mer och tidvis mindre illamående. Var grymt känslig för lukter och ville helst inte ens öppna kylskåpet. Så att ställa sig vid spisen och laga mat var uteslutet, det blev mest färdiga snabbmatslådor från butiken, frukt och smörgås. Efter vecka 12 började illamåendet lätta lite grann, men nu började det komma spylass med jämna mellanrum istället. Fortfarande har jag svårt att gå in i köket utan att få spyreflexer, men jag får ändå i mig lite mer mat även om aptiten inte är den bästa.

I vecka 13 (eller vad vi trodde var vecka 13 / 12+1) gick jag på mitt nästa ultraljud. Fick se en livlig liten sak i magen som hade full fart på ben och armar hela tiden. Efter en stund av viftande somnade bebén in för några minuter och vi lyckades få till en bra bild på skärmen. Blev lite chockad över att det verkligen liknade en riktig människa där i magen nu. Helt tydligt också, trots sina ynka 7,7cm. Det visade sig också att jag var en vecka längre in i graviditeten än först beräknat, alltså i vecka 14 (13+1).

image

Nu, i vecka sexton mår jag fortfarande illa, men mer i vågor. Så länge jag kommer ihåg att äta är det oftast bättre, men eftersom jag har väldigt dålig aptit så händer det lätt att det blir för långa luckor mellan måltiderna och snacksen. För det mesta hålls maten i mig, men några gånger i veckan brukar det dyka upp något spylass.

I december skall jag gå på nästa ultraljud, och då borde vi även få reda på könet. Det skall bli så spännande, för jag har faktiskt iiingen aning om vad det är! Kan vi inte ta och gissa. Vad tror ni, flicka eller pojke!?

You may also like

Inga kommentarer

    1. Jag har alltid hört tvärtom att man mår bra av pojke och dåligt med flicka. ☺️ Själv mådde jag kanoners med Winston så på mig stämde det 👍

  1. Åh vad kul, grattis! 🙂 Ska bli roligt att följa någon som är ungefär lika långt hunnen, här börjar vi på vecka 16 på fredag! 🙂

  2. Stort grattis! Hoppas ditt mående lättar med tiden. Säger som ett dagisbarn sa åt mej i tiderna, jag tror det är en flicka. Lång paus. Eller en pojke.

  3. Iiiiik vad roligt! Det är nog helt surrealistiskt att plussa. Tror det blir en flicka, det skulle passa dig som är modeintresserad med egen butik att få pynta upp en liten tjej. 🙂

  4. Din plussar-story liknar min min så väldigt! Jag var också liksom chockad/förundrad/glad när jag plussade, gick på ultra för att få reda på hur långt jag var(det var typ vecka 7+5 eller nåt) och då såg den lilla ut som en ostbåge. På följande ultra, i vecka 11+1 fick jag en ny chock när babyn verkligen såg ut som en liten människa, och rörde på sig otroligt mycket fast den bara var några cm stor! Jag hade även liknande illamående, som jag fick hållt någorlunda i styr med att äta varannan timme typ.
    Om du vill läsa mer om min graviditet kan du läsa min blogg, är nu redan i vecka 34 så har hunnit lite längre än du 🙂 / http://www.mimmas.devote.se

  5. Stort grattis! Och hoppas illamåendet går över. Jag gissar helt klart på en flicka.
    Och den där chocken är ju helt normal, oberoende om graviditeten är planerad eller ej. Det är ju stor grejer att bli gravid.

  6. Men morr, mina kommentarer från igår kom inte fram! Grattis iaf! Är själv i v19 imorgon o det är såå spännande! Om du känner för att läsa om en annans graviditet o förväntningar så välkommen in på bloggen, eller varför inte säga hej om du nån gång är påväg till Lindex i Ekenäs 🙂 Alltid kul att tala med andra bloggare för att inte tala om blivande mammor! Kramar!

  7. Jag gissar pojke! Så kul att läsa om dina upplevelser! Har själv Inga barn men hoppas på att bli gravid inom nära framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *