25.4.2017 – Sömnskola?

Jag har ett stort problem gällande Minous sömn just nu som jag inte riktigt vet hur jag skall tackla. Hon har ju ännu aldrig sovit hela nätter, men det fanns ju en period då hon i alla fall sov bättre. Sedan vi bytte till ”stor” säng för en dryg månad sedan så har både nattningarna och nattsömnen blivit sämre. Jag har varit tvungen att sitta bredvid hennes säng och vänta på att att hon skall somna varje kväll. Ibland går det på tio minuter, ibland tar det över en timme. På nätterna vaknar hon sedan flera gånger och ibland räcker det med att man går och ger tutten (nappen) åt henne om den trillat ur, men ibland är hon så vaken att hon vägrar somna om ensam. Försökte ett tag ha henne och skrika sig trött så att hon slutligen skulle somna om av sig självt igen, men hon gjorde ju aldrig det. Hon skrek i timtal. Så det slutade med att jag började krypa ner i hennes säng och sov där i någon timme istället. Då var hon genast nöjd och jag fick fortsätta sova utan att springa fram och tillbaka mellan sovrummen. Som gravid har jag verkligen inte energin att vaka halva nätterna nu.

Samtidigt inser jag ju att det här inte kommer att vara speciellt hållbart då lillebror kommer. Så jag har nu försökt få henne att somna själv i sitt rum ett par nätter och gå ut i rummet bredvid. Det har blivit gråt och många varv upp ur sängen, vilket jag räknat med. Men om det efter några sådana kvällar kan resultera i att hon somnar själv i sitt rum så är det värt det. Nätterna har ju däremot inte ändrat. Fortfarande gråter hon på natten och vill i mammas säng. Det vet jag inte hur jag skall kunna vänja bort?

IMG_1661En liten liten Minou på 11 dagar.

Dessutom får jag känslan av att det kanske är fel att låta henne gråta varje natt när jag en gång vet vad som gör henne nöjd. Är hon för liten för att pinas till att sova själv, när hon tycks vara en sån som behöver närheten? Kanske är hon bara rädd och känner sig otrygg i sitt eget rum? Men är det här något som är okej att försöka skola bort hos en 2-åring, eller är hon helt enkelt så liten ännu att man bara borde göra det som får henne att känna sig nöjd och trygg?

Någon som haft liknande problem med sina 2-åringar? Hur gjorde ni?

You may also like

Inga kommentarer

  1. Dottern var sådan att man fick sitta bredvid hennes säng tills hon somnade och fick gå upp flera gånger på nätterna. Med lillebror har vi nu en period där vi sitter i hans rum i en fåtölj tills han somnar. Det är jäkligt ibland men jag sitter och läser eller surfar på telefon och han ligger och snurrar. Ibland tar det 1minut ibland 51minuter men sedan är nätterna ok. Det vi har gjort är att barnen har fått/får komma till vår säng när de vaknar på natten och inte kan somna om i sin säng, helt enkelt för att då får vi alla sova. Jag tror att det är en period som de kanske känner att de behöver närhet och då får det vara så. Nog sover de sen i säng när det är mogna för det. Som det är nu somnar barnen i sin säng, ibland vaknar det redan efter någon timme och kommer till oss och ibland sover de hela nätter i sin säng.
    Om det känns som ett alternativ låt hon komma till er så får ni sova.

    1. När jag är ensam hemma i veckorna så får hon ibland komma i vår säng och sova där med mig. Men då sambon är hemma så funkar det inte att vi alla sover i samma säng. Hon lever om och sparkar så att ingen av oss kan sova! Därför har jag börjat flytta över till hennes säng istället. Men där sover jag ju inte heller bra då det är så himla trångt..
      Jag vågar inte heller låta henne traska på själv i övre våningen då vi inte har möjlighet att lägga port vid trappan, är livrädd att hon ska trilla ner där! Så stänger alltid hennes dörr då hon somnat så jag skall höra om hon försöker komma ut.

      1. Våra far runt som virvelvindar så köpte en 210×210 säng. Vissa nätter är det fortfarande trångt 😉
        Tråkigt med trappan, vi har grind för vår.
        Hoppas ni hittar nån lösning så ni får sova.

  2. Jag skulle inte kanske borda svara för kan vara alla tycker jag är gammelmodig men jag själv skulle ej satt mina barn ensamma å sova i så ung ålder. Jag tycker de ska få sova i sina föräldrars rum som små. Tror/tycker de behöver den tryggheten.
    Men alla sätt är bra så länge de fungerar 😉
    Ha en fin dag Linda.

  3. Känner du till att man kan få gå på sömnskola vid sjukhuset? Eftersom hon aldrig sovit hela nätter så kanske det vore värt att prova? Vår äldre har alltid också sovit dåligt men inte heller velat komma i vår säng så vi har suttit otaliga nätter på golvet bredvid 😴

    1. Jo, men jag vill inte lägga henne på sånt nu när hon är så gammal längre. Känns fel att lämna över henne till främlingar. Det borde vi har gjort när hon var mycket mindre isf känns det som!

      1. Vi använde oss av sjukhusets sömnskola när vårt barn var ca åtta månader. Något jag aldrig kommer att förlåta mig själv för. Där skrek hen fyra nätter precis som hemma och inget blev bättre. Bara det att där fick hen skrika ensam minut efter minut. Att läsa rapporterna därifrån skär i hjärtat ännu många år efteråt. Nätterna blev lugna först efter två år, vad skriket och det dåliga sovandet berodde på fick vi aldrig veta. Så nej, sömnskola rekommenderar jag inte åt någon, även om det kanske funkar bättre för andra.

      2. Det förstår jag! Jag hade alltid trott att det var för ca 1-åringar tills jag hörde av en bekant som var med sin tvååring dit, därför kom jag på det nu 😊 hoppas hon börjar sova hela nätter snart!

  4. Mina barn har också som små fått sova i samma säng som oss, har aldrig egentligen tagit stress över det utan tänkt att inte blir dom där för evigt (Ida sover definitivt inte mera med oss 😉 ). Walter sover ibland ännu nätterna med oss, som till exempel i natt när hand drömde om älgar, haha.

    1. Nä, det är dom ju inte 😊 vi sover bara alla så dåligt då vi sover i samma säng, så det känns inte helt hållbart. När jag sover ensam med henne funkar det, men inte då J är hemma.

  5. Går det inte att ha hennes säng brevid er så du kan ligga och läsa (senare amma) medan hon somnar och sen på natten kanske bara lägga handen på henne? Tror de behöver tryggheten.

    1. Ja det får vi nästan försöka om vi inte kommer på någon annan lösning! Vet bara att hon antagligen kommer att störas av sambon som snarkar ganska högt, då hon sover så pass lätt.. Men vi får väl ge det ett försök ändå!

  6. Samma sak för vår två åring då bytte till stor säng, trots att den är i vårt sovrum. Hon känner sig säkert otrygg. Om någon sitter bredvid då hon somnar (vilket kan ta läänge) så sover hon oftast lugnare sedan. Blir det gråt och skrik vid läggdags sitter det i hela natten och hon drömmer och är orolig och vill komma till vår säng. Vill aldrig ha henne och gråta till sömns för det gör ju bara hela situationen ännu mer obehaglig för henne och blir värre efter hand, då sängen och läggning kopplas till obehag. Brukar försöka prata med henne ”nu går mamma till köket en stund” och så genast hon ropar går jag tillbaka så hon märker jag finns där, pajar lite och sjunger, sitter bredvid om behövs. Har med tiden blivit lite bättre, sällan gråt vid nattning och hon verkar tryggare men det har tagit tid.

    1. Samma här. Det känns ju inte som att man vill låta dem gråta sig till sömns, vem mår bättre av det liksom? Därför tänkte jag också försöka sitta i rummet bredvid för att visa att jag genast svarar och kommer om hon vill något. Men än så länge tycks det inte har varit till så stor tröst.. babysteps… 😊

  7. Vi ligger på en madrass på golvet I barnens rum tills de somnar tar mellan 10-45 min. Barnen 2 och 4 år.Problemet är ju att vaknar de på natten vilket händer 5 nätter av 7 att de inte kan somna om ensamma. Men då har vi ju madrassen (och kudde och täcke) som vi kan ligga på. (madrassen används som hoppunderlag under dagen då barnen klättrar och hoppar från ribbstolen) Oftast somnar barnen/barnet om på nån minut och jag kan gå tillbaka I ägen säng. Ibland tar det längre och jag vaknar upp nån timme senare på madrassen I barnens rum men då har jag ju I alla fall sovit. Mitt yngsta barn var nästan 2 innan hon sov genom natten första gången.

    1. Fy vad jobbigt med så mycket vaknätter. Men på en egen madrass på golvet sover man ju ändå rätt bra, så det är ju smart! Vi har också en soffa i rummet som går att sova i, men lägger jag mig där på natten så tror jag inte det är tillräckligt stor tröst åt henne..

  8. Jag sku nog ta in hennes säng brevid er. Vår äldre flicka nu 6 år har alltid sovit med oss, har haft nattskräck och varit jätte rädd för än det ena än det andra i perioder. Nu först senaste tiden har hon börjat sova i eget rum. Pojken däremot har alltid sovit i egen säng. När jag väntade trean så lade vi ihop 2 120 cm sängar för då var vi så många som bökade runt där o jag va så rädd att hon sku knäa mig i magen i sömnen. Och sen kunde vi alla sova där på rad när jag hade babyn brevid och ammade. Alla sätt e bra så länge alla får sova så mycket som möjligt!

  9. Pröva att ta hennes säng bredvid er eller en madrass på golvet. Att ha sömnskola med henne nu tror jag inte är en bra ide’. Ifall ni alla kan sova där med varann så är det bra, huvudsaken är att alla sover. Men om ni på riktigt vill vänja bort samsovandet så gäller det att vara jäkligt konsekventa, dvs. att inte alls sova tillsammans även om J är borta. Barn blir lätt förvirrade över att ena dagen får man göra si, och andra dagen får man inte.
    Det finns inget rätt eller fel i min värld hur man sover tycker jag, det som styr är att man får sovet och inte blir störd av den/ dom andra 🙂

  10. När vår tjej var kring 7-8 månader började hon rådda med nattningarna, började skrika när man la ner henne i spjälsängen. Har aldrig haft hjärta att lämna o skrika i sängen. Tydligen är det ju nåt som är tokigt, de gråter inte för att jäklas.. Så jag satt med henne i en fåtölj o gunga tills hon somnade, flyttade sedan över i spjälsäng o sen sov hon resten av natten. Det höll i sig nog en tid men de hjälpte inte att ta stress över det, bäst att försöka ge trygghet, närhet o lugna.. Vi bytte till vanlig barnsäng vid 1 år och 10 mån innan lillasyskonet skulle födas. Lite rådd var de i början när det var spännande förstås. Började sen med att lägga mig brevid o de funkade bättre. Nu myser vi en stund innan hon somnar gott brevid. Kan ju vara mycket som inverkar, känner sig rädd för nåt osv.. Hoppas ni hittar nån lösning 🙂 kanske flyttar hennes säng brevid er så hon får vara nära?

    1. Skulle tillägga att hon sedan sover gott hela natten igenom när hon somnat ”glatt”. Nu är hon 3 år o det funkar galant. Tar 10 min så sover hon. Alla sätt är bra så länge alla får sova på något vis. Man får pröva sig fram bara 🙂

  11. Jag nattar barnen genom att de för somna i sin säng med mig i mitten. När de vaknar på natten kryper jag in med dem. Även om de är fem år och ”borde” sova utan en förälder är samsovning det som funkkar bäst för oss. De sover lugnare, jag sover lugnare, även om det börjar bli lite trångt i sängen 😀

  12. Allt har sin tid så jag sku köra helt med vad som funkar bäst. Helt onödigt att springa upp och ha barn att gråta i onödan (för gråt är ju tecken på att nåt är dåligt för barnet och nåt behov blir inte uppfyllt). Och med tanke på småsyskon är det bra om hon kan somna själv, och då kan man ju börja med att bara sitta brevid. Men på natten sku jag definitivt ta brevid eller sen ha sängen brevid den egna sängen. Våra barn har sovit med oss länge och vi hade ännu 4 åring brevid oss och nu som 7 åring sover han helt gott i egen säng och det har inte varit något problem. Allt har sin tid =)

  13. Hade aldrig hört om sjukhusets sömnskola tidigare men läste precis om det. Låter helt sjukt i mina öron! Hur kan sånt existera år 2017?? Lämna sin bebis till främlingar tre nätter att skrika? Gör ont i hjärtat att tänka hur barnen måste känna sig!

    Som många andra skriver så kanske ni kan testa ta in hennes säng i ert rum? Eller så får mannen sova på madrass på golvet när han e hemma? Vi sover med vår ettåring mellan oss i vår 180cm säng men då han blir större skaffar vi säkert en bredare säng. Han vaknar så pass ofta ännu på natten så för oss funkar inte ens egen säng.

    Här kan man läsa om sömnskolan! 🙁
    http://www.hus.fi/sv/sjukvard/sjukhus/raseborgs-sjukhus/avdelningar-och-ovriga-vardenheter/gyba-avdelning/Sidor/Sömnskola.aspx

  14. Hej. Vi har flyttat sonens säng till vårt sovrum och sover tillsammans. Han va jätte orolig på natten och sov dåligt, nu är han trygg och sover jätte bra.
    Vi fick bebis och jag ( mamma) flyttade in till bebisrummet på natten. Nu sover andra barnet själv och sonen med oss ännu. Alla sover och vi är pigga på dagen, sover till 8.30. Om andra barnet sover dåligt sen får hon flytta till sovrummet också. Jag tänkte som så alla djur sover tillsammans med sina valpar och ungar 🙂 , så vill mina barn göra det så ska dom få trygghet på natten också. Sen får Barnen sova tillsammans då de blir lite större.
    Hoppas ni hittar en lösning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *