25.1.2019 – en bön för Julen

Jag har slaviskt följt med uppdateringarna om den lilla pojken Julen (2år) som ramlade ner i ett 115m djupt borrhål i byn Totalán vid Malaga för tolv dagar sedan. Hålet var endast 25cm i diameter och det har därför varit omöjligt för någon att komma åt honom. Nu börjar dock räddningsarbetet vara på slutrakan och de förväntas nå fram till pojken ikväll.

Jag har många kvällar legat nästan illamående och tänkt på den stackars pojken som sitter fast där nere. Lever han? Jag är tveksam till att en liten människa kan överleva tolv dagar under såna omständigheter. Men jag hoppas fortfarande. Av hela mitt hjärta. Kan inte föreställa mig rädslan han måste känna/känt där nere. Att som förälder vara helt hjälplös och oförmögen att nå fram till sitt barn. Att samma föräldrar förlorade en 3-årig son i en sjukdomsattack bara något år tidigare får det hela att låta som en fruktansvärd scen i en film.

Det hela känns helt absurt. Men jag ber för den lilla pojken. Och hans familj. Mardrömmen de fått genomgå är inte av denna värld… Hela den här horrorstoryn har tagit hårt på mig. Bara tanken på att förlora sitt barn på det viset får hela min kropp att värka.

You may also like

4 kommentarer

  1. Ja, fy vad hemskt det slutade! 🙁 Min pappas tvillingsyster föll ner i en brunn då de var tre år gamla. Hon räddades av att hennes klänning väcklades ut och höll henne flytande medan min pappa snabbt sprang till min fammo, som i sin tur på något vänster lyckades fiska upp henne fast hon hade fallit flera meter ner i brunnen. Jag har därför alltid haft stort obehag för brunnar.

    1. Nämen fy vad hemskt! Vilken tur att din pappa fattade att hämta hjälp så fort fastän han var så liten, annars kunde det ju har slutat riktigt illa..! De hade änglarna med sig till skillnad från lille Julen 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *