21.1.2016 – jobbångest

Igår var vi som sagt på jobb några timmar, Minou och jag. Men idag tar vi det bara lugnt.

Jag funderar väldigt mycket på min jobbsituation just nu. Kollar jämt och ständigt vad det finns för tillgängliga jobb i trakten. Varför vet jag inte riktigt, för det gäller ju jobb som är aktuella just nu. Och min plan är att stanna hemma fram till hösten. Jag har å andra sidan ingen lust att leva på hemvårdsstöd i ett halvår, så det känns lite tudelat det här med att stanna hemma. Men ännu mindre vill jag lämna bort Minou till en främling nu när hon är så liten! Hur känner ni, som lämnat era barn i dagis/hos dagmamma när de varit under 1 år? Känns det hemskt?

 image

Helst skulle jag ju ha en jobbsituation som denna, där Minou kunde följa med mig till jobbet. Hon är ju så hjälpsam som går och ordnar, fixar och grejar dessutom 🙂 En företagsam ung dam, som så många äldre kallat henne.

Kanske borde jag börja studera? Skaffa mig en säker och ordentlig utbildning. I en bransch där man med säkerhet får jobb. Eller finns det ens såna branscher längre? Jaaa, ni ser. Mycket tankar som pågår i min hjärna för tillfället, som en enda stor grötportion.

You may also like

Inga kommentarer

  1. Vår pojke började hos dagmamma då han just sku fylla 1 år. Allt gick superbra! Dagmamman var härlig och han trivdes jättebra. Jag tror att det mesta handlar om inställning, känns det okej att börja dagvård då går det troligtvis också bra, men om du själv känner att det är fel ska man inte göra det.

  2. Rörmokare är väl nog bland det enda som är garanterat att ge jobb för all framtid. Och de debiterar väl mellan 50-70€/timme.

  3. En stor del som påverkar är ju nog ens egen inställning. Känns det helt fel skall man nog inte föra sitt barn idagvård, varken dagis eller till dagmamma. Men är man öppen för tanken så varför inte pröva(man kan ju tex börja med korta dagar om man inte behöver full dag (dvs8h eller mer). Men du har ju tid att fundera då du inte ännu hittat nytt jobb. Stressa inte utan fundera noga över vad som passar er familj. Att föra sitt barn i dagvård till ”någon man inte känner” är en stor sak. Har själv varit med om att ta emot nya 1 åringar både i dagis och familjedagvården i raseborg. Övervägande positiva erfarenheter. Om du vill ha nåt mer tips eller så, så kan du bra e-posta mig.

  4. Jag började jobba efter 6 mån vid första barnet (pappan var dock hemma knappt ett halvt år, och sen jobbade jag 4 dg/vecka en tid efter det). Andra barnet var sen ett år och nästan 2 månader vid gruppfamiljedagvårdspremiären. Då igen jobbade vi föräldrar i perioder turvis 4 dg/vecka. Väntar nu tredje och inbillar mig att vi haft onödigt bråttom med storasyskonen, och hoppas jag kan vara hemma lite längre nu.
    Men helt rätt sagt av dem ovan, man måste själv känna vad som är rätt och så tror jag det beror en del på hurudana barn man har också.

  5. Mitt råd är att stressa inte över jobb om du klarar det ekonomisk på nåt vis, det löser sig nog..och njut av att vara hemma med M om du bara kan. Själv vill jag verkligen vara hemma men som forskare är man aldrig riktigt ledig så det har blivit att jobba en del redan nu (dottern 9 mån). Som tur är har jag flexibla tider och en underbar mamma som ställer upp och passar henne, men önskar jag kunde njuta av tiden nu då hon gör så stora framsteg varje dag. Så mitt råd är, ta det lugnt och känn efter och njut av nuet! Lycka till! 🙂

  6. Linnea började lekis direkt efter min mammaledighet. Hon trivdes direkt bland andra barn och ville inte hem då jag skulle ta hem henne. Började prata ganska tidigt ock sjöng en massa barnsånger jag inte kände till + hon lärde sig dela leksaker med andra barn. Leo ska också börja lekis då han blir 11 mån och tror det kommer att gå lika bra.

  7. Då man pratar om att börja på dagis känns det som att man automatiskt tänker på dagar som är från 7-17 och 5 dagar i veckan. Det behöver inte alls vara så, det finns flera alternativ än det. Ifall det är så att ni bestämmer er för att sätta henne på dagis (vilket har sina för och nackdelar) finns det alternativ på hur många dagar i veckan man kan vara på dagis (allt mellan 2-5) och hur många timmar/dag. Man behöver alltså inte ha sina barn på dagis må- fre kl:7-17 utan det finns andra alternativ som kan användas. Vilket alternativ det isåfall blir kan man anpassa efter sin egen familj, behoven och känslorna.

    Visst innebär dagisstarten en förändring i sig, många nya känslor uppkommer hos båda och man hamnar in i nya situationer och in i en ny vardag. Jobbigt kan det bli i början men allt blir också bra tillslut bara man ger det tid. Dagisstarterna brukar gå bra och barnen brukar snabbt trivas. Bara man för en öppen och ärlig dialog med dagispersonalen tror jag nog att allting ska gå bra.

  8. Våra barn har börjat dagis vid ganska exakt 1 års ålder, främst för att jag behövde fara på jobb, för att fp ekonomin att gå i runt..har bara positivt att säga om dagis för små barn. Oftast har mammorna svårare än barnen. Och många fördelar är ju att barnen får in rutiner, och lär sig att handskas i grupp.
    Mina barn lärde sig så snabbt att äta många nya saker, och dom båda har alltid varit väldigt kinkiga. 🙂 Och just det att lära sig dela leksaker är väldigt nyttigt. På lekis går det ofta ixå lättare att lämna tutt o blöja än när man är hemma har vi märkt. Jag är nog lite avundsjuk ändå, på dom som har råd att stanna hemma tills barnen är tre år. Men så brukar jag tänka att lekustanter har betalt för att underhålla våra barn.;) Hemma kan det ofta bli tråkigt för barnen när man själv hamnar stå vid spisen t.ex, men på lekis har dom alltid program :-).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *