Har precis varit iväg på en "hemlig spelning". Min goda vän Krista och hennes band spelade några av sina nya låtar för första gången, och jag blev helt stum av förundran. Det var så jävla bra!
Slutade med att jag satt och grät när hon spelade en mycket personlig låt om henne och hennes pappa,som dog när hon var tonåring. Jag fattar inte hur hon klarar av att sjunga den låten, utan att bryta ihop. Så himla fint var det.
Lyckades knäppa några bilder också.

Det här är Daisy Jack, gott folk. Ett band att lägga på minnet.