Den här dagen kommer troligtvis att gå till historien som årets tråkigaste.
Jag är ledig hela dagen (förutom ett möte kl.15) och har ingen att umgås med. Det verkar som att alla andra är ute och reser, eller ligger hemma och är sjuka. Jag klättrar på väggarna här.
Jag har redan avverkat två Paradise Hotel avsnitt och promenerat runt i byn i ½h. Så vad nu då?



Utomhus var det dimmigt och knäpptyst. Det kändes som om klockan var 6 på morgonen istället för 12 på dagen.


Det enda ljud som hördes var knastret från mina skor.


Och flåset från mina lungor.


Det var så kallt att mitt hår frös till små ispinnar.