Nämen herregud, så skönt det kan vara med sommar och sol. De flesta verka ändå tycka att det är höst nu, för det var inte en själ på stranden när jag kom dit vid halv 12. Det var bara jag, och en hel armé av gäss. Jag var på riktigt skitskraj att ligga där, för de stod och ropade åt varandra konstant och gick allt för nära mig. Ja, fem meter är allt för nära de där äckliga fåglarna.
Efter en stund stämplade några andra bekanta nunor in, så då kunde jag känna mig lite lugnare och tryggare där på min handduk. Det blev till slut en riktigt skön dag på stranden, med middag på Strampen som avslut. Som på den gamla goda tiden.