Klockan halv 10 på morgonen står jag ute på backen, välutrustad i gummistövlar och en gammal BK-overall, färdig att börja tvätta bilen.
Jag börjar med att skölja av bilen med högtryckssprutan. När bilen är sköljd går jag och stänger av vattnet, och börjar putsa bilen med tvättsvamp. 
Efter en stund hör jag hur vattnet börjar forsa inne i pannrummet. Jag springer så fort jag kan (i förstora gummistövlar) för att kolla vad som händer. Där inne sprutar det vatten åt alla håll. Jag har skruvat vattenkranen åt fel håll och vattnet har varit igång hela tiden. Trycket från vattnet har nu gjort hål på slangen och vattnet forsar ner från kranen.
När jag fått kranen stängd och försökt reparera skadan med några rullar silvertejp skall jag skölja av bilen. Det går inte så bra. Tejpen håller inte tätt, så vattnet fortsätter läcka ut.
Enda sättet att få bilen sköljd är alltså att bära vatten i ämbar inifrån. Så det gör jag.
När jag kommer ut tillbaka har bilen redan hunnit bli utsatt för ett lass fågelskit och en massa skräp från träden. I det här skedet har jag tappat nerverna för länge sedan. Men jag fortsätter springa ut och in med vattenämbar tills bilen är sköljd och kör sedan in den i garaget för att påbörja vaxningen.
Vaxningen går sedan, otroligt nog, helt okej. Jag lyckas vaxa hela bilen utan att ha sönder något eller utan att spilla omkull flaskan med vax. Men jag har kommit fram till att stå och gnugga på en bil i nästan 3 timmar inte riktigt är my cup of tea. Jag förstår nu varför bilskötsel är en mansgöra.