Jag har varit så fruktansvärt sönder sedan matchen igår. Okej, vi vann, fint. Men jag är så förstörd på mig själv då allt går åt pipan, att vinsten inte ens tröstar. Jag har funderat hela gårdagskvällen, och största delen av tågresan tillbaka. Jag har funderat så jag tuggat sönder naglarna, och jag förstår inte riktigt vad jag tänkt med tidigare.
Vi spelar på högsta nivå. Det är inte mycket i Finland, men herregud, trodde jag att jag skulle kunna åka ner och spela lite matcher nu som då, och prestera? Utan att träna sporten. Då får jag nog tänka om lite.
Just nu känns det som att jag gjort mitt för i år. Ingen mer handboll. Jag mår dåligt av hur dåligt jag spelat.

Men nu är jag tillbaka i Vasa och vardagen, och tänker inte tänka mer på det där.
För i övrigt var min helg toppen.


Jag har hälsat på hemma hos syster.


Ridit och snackat med hästarna.


Njutit av "vårsolen".


Bowlat.


Slukat en enorm Knäppen-kebab.


Och naturligtvis umgåtts med föräldrarna och pojkvännen.