Som alltid då jag får ett samtal sent på kvällen eller tidigt på morgonen vet jag att nånting är fel. Precis som då pappa ringde igår. Den här gången handlade samtalet om en av familjens färskaste medlemmar.
Och ännu en gång undrar jag hur det alltid kan hända oss. Skulle jag skriva en lista på alla olyckor som drabbat våra djur skulle ingen av er orka läsa till slut. Det är för jävligt.
Och varje gång jag eller systern hämtar hem ett nytt djur tror jag ändå, att den här gången slutar det bättre. Men lika besviken och ledsen blir jag varje gång.


Sötisen. <3