Första dagen för de nya knästrumporna och nya senapsgula t-shirten. Tyvärr äger jag inga bruna tights ännu. Så istället fick en favorit-cardigan från J.Lindeberg åka på tillsammans med ett par svarta tights.
Tyvärr ville min mobilkamera inte riktigt bidra med någon skarp bild idag.

Det är inte alls länge sedan jag uttalade mig i  Vasabladet om att jag inte var redo för en spetsjumper. Men tydligen är jag det nu. För genast då jag såg denna komma in i lagret tillsammans med de andra nyheterna bestämde jag mig för att den skall jag ha.

Blääää! Jag har precis sagt upp mitt studiestöd för resten av året. Det känns måttligt tråkigt.
Imorgon skall jag ansöka om allmänt bostadsbidrag istället. Inget man blir rik på precis, men det hjälper ju en bit på vägen.
Taskigt, att de som vill tjäna pengar och sliter halvt ihjäl sig under studietiden inte får göra det, utan straffas med att bli utan pengar. Istället ger staten pengarna till de slöfockar som inte lyfter ett finger och super upp pengarna istället. Mycket tacksamt.
Fast det är ju i och för sig även de som ser till att jag får lön från baren;)

Jag känner på mig redan nu att det kommer att inhandlas farliga mängder med kläder från jobbet. Min lön kommer att gå raka vägen tillbaka till företaget.
Idag hittade jag en spetsjumper som jag lade undan åt mig.
Och det var bara ett plagg. Jag hade lust att köpa en hel drös med mysiga höstkoftor.
Aaaahh, jag kommer att bli ruinerad!

 

Precis som jag planerat låg jag faktiskt i sängen innan 22.30 igår, och några minuter senare sov jag som en liten gris efter att ha blivit kliad till sömns. Helt otippat kände jag mig utvilad och redo att stiga upp då alarmet gick kl.05.50. Milda makter, 05.50! En timme senare satt jag på bussen på väg mot Jakobstad.
Förmiddagen började med att jag och de två andra som skolas samtidigt fick suga i oss mängder av information. Allt verkar dock väldigt organiserat inom företaget, och människorna (i.a.f där) helt suveräna. Så jag tror inte det blir något problem med trivseln så fort man kommer in i rutinerna och lär sig arbetet. Eftermiddagen gick i ett aningen lugnare tempo eftersom någon chef från Helsingfors var på besök och måste omhändertas.
Jag gissar att de två kommande veckorna kommer att gå fort även om bussresorna är en riktig pain in the ass. Förutom faktumet att sitta i en buss 4 timmar om dagen inte låter mäkta lockande, förbättrar inte resesällskapet på 30 svettstinkande högstadie elever tillvaron. Men jag vet ju att det finns ett slut på pendlandet, som dessutom endast ligger två veckor ifrån mig.

Första jobbdagen närmar sig med stormsteg.
Enligt planen skall jag sova gott redan om 3 timmar, för att vara pigg då klockan ringer strax innan 06 imorgon bitti. Hur jag skall klara av att komma ur sängen den tiden efter att ha jobbat 4 nattskift på fem dagar har jag ingen aning om. Att stiga upp kl.06 borde ju vara olagligt. Men jag har väl inget val eftersom bussen till Jakobstad, där jag troligtvis skall spendera de kommande två veckorna, går redan 06.50. Fattar ni hur sönder jag skall vara de här två veckorna? Visst skall det bli roligt med nytt jobb. Men att åka buss 4 timmar per dag utöver arbetstiden hade jag inte räknat med. Det suger stenhårt.
Nåväl. Bara att acceptera situationen och klämma i sig en godispåse som tröst.

   
Fy, vilken seg kväll. Jag orkar inte träna, jag orkar inte handla mat, jag orkar ingenting. Och om 2h skall jag iväg på jobb... Hoppas alla människor stannar inne idag och låter mig sluta jobbet i förtid.

Nu skall jag strax dra på mig mina nya osmakligt färggranna inneskor och söka mig mot bollhallen. Fast jag måst medge att skorna inte ser allt för tokiga ut då hela laget har likadana. Men som singlar är de ju strykfula.
Mannen droppade jag av vid tågstationen för ½h sedan. De har själva match ikväll uppe i Vasa, så även om han är avstängd var han tvungen att åka och stöda sitt lag i deras nästsista och fruktansvärt viktiga match.

Nu skall jag börja tagga! För idag tar vi vår första vinst.

Så här mysigt har vi det ikväll när vi ligger och studerar på varsitt håll i sovrummet. Mannen håller fortfarande på med uppgiterna jag gav honom. Själv har jag gjort min del av arbetena och förbereder nu för morgondagens arbetsintervju genom att studera arbetsplatsens affärsidé och koncept.
Jag har laddat upp med ett lass satsumas/klementiner (vad är skillnaden mellan dem anyway?) och mår sådär passligt gemytligt. Kroppen känns småtrött efter det behagligt tunga,men minst sagt svettiga, Bodyattack-passet.
Så här skulle jag kunna ligga i några dygn framöver.

Det blåser ordentligt här i Vasa idag. Också. Vinden är kall och luften är kall. Men solen värmde tillräckligt för att locka fram några svettdroppar längs ryggen då jag tog en förmiddagspromenad längs vattnet.
Så fort mannen återvänder från gymmet skall vi luncha på skolan. Sedan ta itu med dagens uppgifter.
Mannen har fått i uppgift att ta itu med sina skolarbeten. Jag fungerar lite som en lärare åt honom. Jag ser till att han kommer iväg till skolan och jag ser till att han gör sina läxor. Så gott jag förmår i varje fall...
Själv skall jag ta mig ut till min skola och reda upp några oklarheter.


En höstig förmiddagspromenad längs Vasas strandpromenad.

Det händer inte allt för ofta. Antingen är det jobb eller inplanerade evenemang som gäller. Men idag har jag absolut inget att göra. Därför har jag och sambon nyss handlat tacos och hyrt en film. Det känns som ett perfekt fredagsevenemang.

Här kan ni läsa Västra Nylands reportage om onsdagens förlust i Åbo, ifall det intresserar.







Bild från seriestarten mot Sparta.

Det var en lyckad fest som födelsedagsbarnen ställt till med igår. Band, ölbjudning och mycket bra folk samlade på ett och samma ställe. Temat färggrannt hade de flesta verkligen tagit på allvar då hela krogen såg ut som utspökade clowner. Men jag må då säga att det var väldigt piggt och upplivande att få se så mycket färg. En färgklick i höstdysterheten.
Trots den lyckade festen var sambon och jag hemma redan vid 2-snåret, efter det obligatoriska pizzeriabesöket.


Min klädsel för kvällen.