En ledig lördag utan utgång spenderad i gott sällskap. Det kunde jag definitivt vänja mig vid. Men vid något tillfälle blev en lördag där jag hade all tid i världen en dag med minutschema som jag hade svårt att hinna med.

Pajbakandet var en katastrof. När jag (redan försenad) började förbereda pajbakandet hittade jag ingen pajform. Efter en genomgång av samtliga skåp i hushållet kom jag på att pajformen troligtvis ligger kvar ute i Gerby efter babyshowern. Vilken lyckad start. Jag tog till en nödlösning och använde former ämnade för matlagning istället. Under själva bakprocessen kände jag mig alldeles misslyckad från början till slut. Jag tyckte pajerna såg förfärliga ut. Men levde i hoppet om att de ändå var ätbara.
Efter ett antal minuter i ugnen såg framtiden dock lite ljusare ut igen.



Tills jag såg berget av disk jag hade framför mig....



På kvällen efter en fotbollsmatch i dödlig kyla började brudarna droppa in på löpande band. Alla laddade med onyttigheter och fullt schlagertankade övertygade de mig om att pajerna nog var godkända och att jag kunde släppa tanken och rädslan om att ta livet av dem med mina bakverk.


Schlagern tog fart och plötsligt var vi ett gäng experter som satt och kommenterade och kritiserade vartenda bidrag från topp till tå.
Tror alla var enade om att Charlotte Perelli var en värdig vinnare som antagligen ger Sverige bäst chans till en god placering i den stora finalen i maj. Min personliga favorit var dock Sanna Nielsen med sin ballad Empty Room. Antagligen för att den låter minst schlager av dem alla.

Vid halv-2 tiden gav de sista besökarna upp och drog sig iväg hemåt. Efter sig lämnade de en massa godis och en utmattad Linda.



                                                                        Mys framför TVn.