Igår gick troligtvis världens chans förbi mig. Den perfekta. Rakt framför ögonen på mig. Så känns det i.a.f nu. Men fler chanser dyker upp. Måste bara se till att vara den första som ser dem då. Ni kanske inte förstår vad jag talar om just nu. Men inom kort så...
Måste helt enkelt gå vidare, även om det grämer mig grymt mycket. Det skall jag göra genom att äta på McDonalds idag. Hur äckligt är inte det? Men två gratisbiljetter måste utnyttjas, och det senast idag, så vad gör man inte.

Nu skall jag duscha bort tobakslukten från gårdagens 11-timmar långa arbetspass. Sedan förhoppningsvis hinna träffa den pepparkaksbruna dansösen som bosatt sig i Italien de senaste 10 dagarna.