Ny vecka, ny godisstrejk och ny träningsiver.
Jajjamensan. Förra veckan gick så otroligt lätt, så det kunde gott och väl bli en vana att leva så. Ibland måste man få göra undantag dock (som på onsdag då mommy fyller 22).

Över 1 vecka sedan Teneriffa-resans hemkomst nu. Den känns så långt borta redan, som om det var en dröm nästan. Kroppsfärgen har bleknat oroväckande fort, så på den fronten får jag inget äkthetsbevis av att det hela verkligen hänt. Det enda som finns kvar är bilder. Fyy, vad ruttet.
Men nu gäller det bara att blicka framåt. Sverige.Sverige. Sverige. Sverige. Det är ljuset i tunneln just nu. Fortfarande är det oklart när vi åker iväg. Men jag hoppas det blir snart. Jag orkar inte vänta. Jag vill träffa svennena.


 
En av två skoldagar över för denna vecka. Men tror bestämt att jag tar helg redan nu. Statistik kl.09 på onsdag morgon lockar inte så väldans mycket efter en jobbnatt till 04.30. Dessutom bidrog dagens tråkiga Produktkännedom med all rätt till mitt beslut. Vem bryr sig egentligen om carbomer, cellulosaderivat och polyetylenglykolpolymer? Och varför måste enkla ord som deodorant och sönderdelning ersättas med krångliga ord som antiperspirant och dissociering?


Flitiga studeranden, skriver så pennan glöder.