Goddag!

Vaknade antaglien på rätt sida idag då humöret känns aningen bättre än igår. Men fortfarande sitter en del av ångesten som bidrog till gårdagens humör kvar. Jag har ångest över hösten. Över skolan; över den kvarstående praktiken, över lärdomsprovet, och över höstens arbetssituation. I och med min kommande karriär som handbollsspelare kan jag inte längre jobba på favoritkrogen då det till största delen är ett helgjobb. Men den delen börjar oberoende kännas som ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag vill ha rutiner och slippa de blåa påsarna under ögonen. Jag vill leva ett normalt liv.
Men inte ett normalt studieliv. Jag vill fortsätta kunna leva mitt lyx-studieliv utan att behöva fundera på vad man har råd att köpa och vad som måste lämnas kvar i butikshyllan. Jag vill så mycket. Jag måste ha ett jobb

Men inom de närmaste dagarna skall jag se till att ta tag i situationen. För jag har verkligen en superbra idé som jag skulle brinna sönder av iver att få förverkliga. Tyvärr är chanserna små för det här i Vasa. Men man kan alltid ge det ett försök, det förlorar man inget på!

Nu ska jag och sambon kila iväg på stans bästa salladslunch.