Det bästa med det här stället är de fria tiderna. Folk kommer och går lite när helst de tycker. Men det är de värda med sin killer-långa arbetspass. 

Okej, nu ljög jag lite. Det är inte det bästa. Det bästa är naturligtvis personalen och själva arbetet. Tiderna är egentligen bara en bonus.

Efter den här dagen då jag sprungit färdigt på stan, planerat, gjort research och allt annat som kan tänkas stå på schemat, skall jag övernatta hos VR-praktikanten och klasskompisen H. Skall bli trevligt med ett bekant ansikte.

Igår höll jag på att dö av rädsla. Jag tog en powerwalk (jag vet, känns hemskt mesigt för en som sportat hela livet) i mörkret längs min sedvanliga runda. Jag lyssnade på lugna gamla godingar från Coldplay o Bon Jovi, och mina tankar kretsade i banor långt utanför planeten Tellus när två grymt stora hundar med död i blicken försökte anfalla mig. Trodde jag i alla fall. När jag återfick min tankeförmåga efter att ha haft hjärtat i halsen några sekunder kunde jag konstatera att de endast lekte med varandra. Bakom galler. I säkert förvar från mig.