Jag började förmiddagen med en springtur. Eftersom jag inte är bekant med miljön i Älta ännu hade jag ingen aning om var jag skulle hitta ett springspår. När jag slutligen hittade ett spår visade det sig att jag kommit in i ett naturreservat. Det fanns säkert ett 50-tal olika vägar att välja mellan, så jag gick på känsla och valde de lite större stigarna för att säkert hålla reda på var jag var. Lättänkt. När jag slutligen hittade ut ur spåret till en större väg hade jag ingen aning om var jag befann mig. Men mitt lokalsinne sade att jag skulle ta av mot vänster. Sagt och gjort. Efter en stund mötte jag en "välkommen till Älta" skylt vilket betydde att jag var på rätt spår, men även att jag sprungit lite vilse eftersom jag tydligen var längre bort än jag trott.

Rätt snart började jag passera busshållplatser med bekanta namn. Hållplatser jag åker förbi då jag åker in till stan. Så genom att följa dem hittade jag hem.

På eftermiddagen väntade då alltså en "blind-date", eller kanske bättre kallad "msn-date". Jag mötte upp mitt sällskap vid 14.40. Vi gick in på ett mysigt café i gamla stan. Där flög tiden iväg rätt fort och innan vi visste ordet av så var klockan 17.30. Där hade vi suttit i 3 timmar och pratat om allt möjligt. Mest oss själva, intressen, familjen, framtidsplaner o.s.v. Vi fortsatte konversationen på en promenad som slutade på en pizzeria eftersom vi hunnit bli hungriga igen. Kvällen avslutade vi med att impulsivt gå på bio. 

Vid 21.30 åkte jag hem till Älta. Så en liten fika hade plötsligt förvandlats till en 6-timmars träff.

En verkligt trevlig kväll. Inga pinsamma stunder. Ingen psykopat. Helt lyckat med andra ord.

Ska vi träffas igen? Kanske det.