2.2.2019 – Den hårda verkligeheten

Vi är tillbaka i verkligheten med stora snödrivor (=snömockning), stökigt hem, en timmes långa nattningar och dåliga nattsömner. Men visst är det skönt att vara hemma på sitt sätt ändå. Allting har sin charm. Eller har det?

Barnen var duktiga hela hemvägen med kvälls-/nattflyget trots att ingen av dem sov en minut. Det enda lilla missödet under resan var att Milton slängde iväg sin kramisgris över till grannen och i samma veva spillde ut både rödvin och kaffe över alla hennes grejer… Ajdå. Men sånt händer!

På måndag är det dags att återgå till jobbet för en dag innan jag åter igen stannar hemma på sjukledigt några veckor. Knäoperation på onsdag. Ser inte fram emot att bli handikappad nu när jag just börjat röra mig rätt så obehindrat igen.

De här små trollen skall i alla fall få gå på dagis som vanligt från och med måndag. Delvis för att de behöver få lite rutiner igen. Men mest såklart för att jag kommer att vara oförmögen att sköta, rasta och underhålla dem som man bör. Minou har längtat tillbaka till dagis länge redan, så där blir det nog inga problem. Men med Milton kommer det att bli knepigare har jag på känn. Jag förväntar mig skrik och gråt. Det kommer nog att bli som en andra inskolning all over again.

 

You may also like

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *