17.2.2019 – Dagar som denna

Dagar som den här suger det extra mycket att vara handikappad. När man ser ut genom fönstret och nästan känner hur det våras där ute. Jag har inte rört mig mycket utanför hemmets fyra väggar på sistone och ändå inser jag nu att det gått fem dagar sen jag bloggade sist! Vart tar dagarna vägen egentligen?

Milton börjar äntligen bli bättre och ska få återvända till dagis imorgon efter en veckas frånvaro. Minou har otroligt nog klarat sig med endast lite snuva och jag själv har inte heller fått några flunssakänningar ännu. Har idag för första gången vågat lämna bort ena kryckan när jag går, vilket gett en enorm frihetskänsla. Jag kan bära min egen mattallrik till bordet! Jag kan dricka mitt kaffe i vardagsrummet istället för vid kaffekokaren. Och jag kan hjälpa mina barn betydligt bättre med en hand istället för ingen. Ännu kan jag inte bära Milton, så fortfarande är jag i behov av hjälp. But we’re geting there.

Nu skall jag fixa ihop lite kvällssnacks och äta det i soffan. Bara för att JAG KAN.

 

You may also like

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *