13.11.2015 – Sömnskola

Igår gjorde jag något alldeles fruktansvärt. Jag gick upp till sovrummet tillsammans med Minou när hon skulle sova. Lade henne i egen säng, och då började såklart skriket. Men där låg jag bredvid i egen säng och lät henne skrika. I 40 minuter skrek hon (med små pauser imellan) innan hon slutligen somnade. Försökte lägga en lugnande hand på henne ett par gånger, men det blev bara värre. Sedan sov hon nästan tre timmar innan hon vaknade första gången (vid 02) och nästa skrik-etapp började. Jag gjorde samma sak, gick upp en gång för att visa att jag var där, men sedan fick hon skrika. Höll inte riktigt reda på hur länge hon skrek eftersom jag var så himla trött och bara försökte stänga ute skriket, men tror inte det höll på så länge. Nästa skrik-etapp kom två timmar senare (vid 04). Samma procedur igen. Lät henne veta att jag fanns där, men gjorde inget mer.

När hon sedan vaknade nästa gång (vid 06) fick hon komma till vår säng var hon åt och sedan somnade om. Där sov hon sedan i ett sträck till halv nio då vi steg upp.

Ska försöka köra samma system några nätter framöver nu och se om det skulle hjälpa mot våra dåliga nattvanor. För så här kan vi inte ha det länge till, jag kommer att bli tokig om jag aldrig får sova mer än tre timmar i sträck. Åtta månader utan en hel nattsömn börjar kännas kan jag säga.

 image

Tänk att en sån här liten söt sak kan skapa sånt kaos… Men det är hon värd, tusen gånger om!

You may also like

Inga kommentarer

  1. Jag förstår din frustration och att det måste hända något. Dock vill jag bara säga att det kan bli ännu mera problem eftersom miniu inte är så gammal att hon skulle förstå detta scenario. Det kan bli trauma för henne när hon inte förstår varför hon inte under natten får sova med er men på morgonen är det okej att sova med dig.
    Samma sak gäller med bröstmjölken då man skall sluta amma. Antingen slutar man amma bums eller så fortsätter man då barnet inte kan förstå varför jag ibland får mjölk eller då ibland inte alls. Samma med sovrutinerna.

    Vill ibget illa alls! Bara vill få fram att det kan bli ännu mer tokigt om man ibland får sova med mamma och pappa och igen följande kväll inte får…

    1. Ingen fara, tar inte alls illa upp! 🙂 Just nu känner jag bara att jag måste försöka göra någon ändring, för hon vaknar ju hela tiden fast hon sover med mig också… Blir nog oftast tyst då jag ger henne bröstet. Men jag kan inte ge det 4 gånger per natt, för jag har inte så mycket mjölk att ge henne mera, och sen blir hon bara frustrerad 🙂 Så nu tänker jag försöka vänja av henne med nattmaten och hoppas hon lär sig sova längre i och med att hon inte ska ha mat på natten. Ger nu mat där vid 11-tiden då hon oftast vaknar första gången, och sen försöker jag hålla fram tills 6-tiden då jag tar henne till sängen! Ska ge det några nätter och se om det ändrar något, annars får hon väl komma och sova med mig igen bara och så får vi vänta ut hennes sömnproblem…

    2. Jo alltså jag förstår nog att man måste prova något😊. Vi själva har haft lyxen med en liten som sover nästan alla nätter igenom utan problem så kan inte sätta mig in i situationen där man som vuxen inte får sova tillräckligt trots att barnen sover brevid. Hoppas det blir bättre!😊

  2. Vår son var elva månader när vi gjorde samma sak. Men hade jag förstått att det behövdes en sömnskola för att få ordning på kaoset hade jag nog fått det undanstökat tidigare! I vår sömnskola körde vi samma princip: låt barnet gråta. Barnet behöver få lära sig att det kan somna på egen hand. Skillnaden vi gjorde var att vi gick ut ur rummet, och kom in på korta besök. Kämpa på! Ni mår alla bättre av att få sova!

  3. Vi har sömnskolat båda pojkarna vid 6 månaders ålder för att få bort nattamningen och uppvaket var och varannan timme då inget annat än bröstet dög. Och det lönar sig! Första natten är värst och det tog ca 3-4 nätter sen har våra pojkar sovit mycket bättre. Vi körde tassukoulu! Lillebror är nu 6,5 månad och ibland sover har utan ett knyst 20-4/5 då får han mjölk på flaska och sover 1,5/2 timmar till! Så kämpa på, i längden lönar det sig och sålänge man ändå finns där och uthärdar skriket tror jag inte barnet blir traumatiserat. (Storebror verkar iaf inte ha fått några traumor och sover numera hela natten gott i eget rum!) Lycka till!

  4. Vi har oxå ganska många uppvaknden varje natt…oftast somnar hon då man lägger tutten i munnen men 1 gång varje natt vägrar hon somna utan tuttflaska. Vet att det är kämpigt men själv kan jag inte rättfärdiga för mig själv hur det skulle vara barnets bästa att behöva skrika sig till sömns utan att känna en vuxen bredvid. Som bäst håller jag på att läsa en bok som heter somna utan gråt, bara ett tips om du vill läsa.

  5. Vi började då Winston var runt 6 månader med en metod som heter 5 minuters metoden. Det betyder att man säger kort och ”bestämt” nu är det natt nu skall Winston sova, godnatt! Och så går man ut efteråt. Man går in var femte minut (tog ej tid) och säger samma sak.
    På natten samma rumba, tutten i munnen och så sades samma sak. Tog två nätter och sedan var kaoset ur världen. Jag vet inte om jag skulle ”tro” på att det kan ge något ont till barnet. Det är en ny rutin som lärs in och följer man den noggrannt så ger det en trygghet och det skapar ett lugn. Min personliga åsikt är att mamman/pappan vet själv bäst vad som passar dem. Vi hade ett kolikbarn så vi var vana med panikartat skrik. Så härdade var vi. Jag tror det gjorde det lättare för oss att klara av skriket då vi lärde honom att somna själv etc. Man lärde sig själv att gråt inte är något farligt, det är bara barnets sätt att ”prata” att säga att de inte gillar läget. Men det är livet, (kanske låter hårt detta nu) men livet har motgångar. Och som förälder är detta en liten sak jämfört med framtidens trots och ”försöka få sin vilja igenom med allting”.
    Detta är min personliga åsikt!
    Och vårt barn är en trygg lite två åring som mår hur bra som helst!

  6. Kämpa på! Berätta gärna hur det går!

    Vi har också taskiga nätter och en envis, bestämd ung man på fyra månader som sover max 1-2h i egen säng (ibland, vissa kvällar orkar jag inte vara envisare så då sover han med oss hela natten), men oftast sover han 3-4h i streck bara han får sova nära mig. Men det börjar ju kännas i kroppen att det fattas längre och sammanhängande sömn :/ men vi väntar nog några månader till, sen ska vi också sömnskola! 🙂

  7. Hej! Vi hade samma me vår pojke när han va 6-7mån. Han sovd så bra breve mej o sen när man satt han i egen säng så vakna han o skrek efter en stund. Had liknande sömnskola som du gör nu, förutom att vi gick bort från rumme o kom tibaks o satt han o ligga o sa gonatt. 20min tog de första kvällen,10min andra o 3kvällen på nån minut. Efter de börja vi få sova hela nätter. Emellanåt tuten i mun men de va allt. Så rekommenderar! Lycka till 😊

  8. Oj, jag skulle aldrig låta barnet skrika så länge.. Tror mera på att det i vissa fall kan göra barnet ännu mera oroligt o lessen. Tror mera på att närhet o sådant behövs, skulle aldrig ha hjärta att se barnet skrika så länge, men alla är vi olika 🙂 Lycka till!

    1. Ja, alla är vi olika. Skulle såklart inte heller välja att göra så, men efter att har prövat allt annat så är man till slut villig att pröva det mesta. Och tydligen funkade det, för förra natten var redan mycket bättre. Än ska jag inte hurra, men om en natt av lite skrik var det ända som krävdes så är det klart värt det.

  9. Kämpa på Linda. Det brukar nog bli bättre ganska fort. I något skede måste man ju vänja bort nattätande om det inte går av sig själv. Är så nyfiken på hur det gick inatt. ❤️❤️❤️

  10. Hej! Det är så kämppigt och tungt det där med oroliga nätter, minns det ännu så bra.
    Vår son sovde väldigt väldigt dåliga och oroliga nätter ända tills han var runt 8 månader. När han var 5 månader uppmanade rådgivningen oss att flytta honom till eget rum för att hjälpa honom att sova bättre, o det hjälpte till en del. Men sen när han var 8 månader uppmanade läkaren att man inte skulle gå in när han gråter på natten. Utan låta honom gråta. Vi hade alltid gått in för man vill inte att barnet skall ligga o gråta ensam. Men i vårt fall var läkaren vår räddning. Vi steg inte upp på natten när barnet började gråta, och efter 2 nätter började han sova hela nätter o har i stort sätt gjort det sen dess. Nu är han 1 år 2 månader.
    Många kan tycka här att det är hemst att låta barnet skrika, o som läkaren mena att man sku låta det skrika o upp till 20 minut

  11. Min förra blev tydligen på hälft 😀 jaa men fast vi skulle ha borda vänta i 20 minuter så behövde vi aldrig det. Vår son började genast snabbt somna om av sig själv, och lärde sig sedan att ta tutten om han behövde. För honom var det tydligen värre att gå in när han grät, för när vi sluta gå in blev allt lungt. Nu sover han jätte bra o somnar själv om då han vaknar på natten. Så jag rekommenderar starkt att pröva metoden att låta barnet vara. Det hjälper inte alla barn, men man kan alltid pröva. Vår son led ingen nöd av att gråta en stund 2 nätter.
    Istället kunde hela familjen börja sova gott igen.
    Kämpa på!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *