10.8.2017 – När ljuset återvänder

Efter några turbulenta dagar börjar vi nu landa lite i vardagen tycker jag. Jag lär mig läsa hans kroppsspråk och känna av hans behov bättre för var dag. Har också börjat lära mig vad som håller honom nöjd då det tydligen kniper lite i magen ibland. Att gunga honom i sittern, ”tvinga” i honom nappen, ha honom liggandes på ett visst sätt… De där små knixarna som gör allt lite lättare. Det här har lett till mindre skrik här hemma och aningen mer tid för Minou. Det känns som om hon också börjar acceptera honom lite bättre. Hon är inte glad över honom, men accepterar läget liksom. Försöker ändå helt undvika att prata om lillebror eller ägna honom någon större uppmärksamhet då det inte är nödvändigt. Hon får ta upp ämnet om hon vill, då är det på hennes villkor.

Igår var vi ut till sambons morföräldrars stuga för att äta och fika. Där stannade Minou sedan kvar och badade några timmar extra medan jag fick besök och en god pratstund av Elin. Det är så roligt och skönt att jag har flera stycken på min vänner-lista som nyligen blivit flerbarnsföräldrar, som jag kan dela tankar och erfarenheter med.

Nej, Minou är självklart inte ensam där nere i vattnet. Hennes farmor står några meter längre ut.

Idag känner jag för första gången sedan hemkomsten att jag har lite mer energi. Till och med så pass att jag skall försöka ta itu med hushållet nu när Minou är hos sin farmor några timmar. Här dansar dammtussarna längs golven och tvättkorgarna svämmar över. Det skall vi försöka få ordning på under dagen. Sen skall jag också hämta ut några trevliga paket som fått vänta allt för länge på posten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *